Tjabba.

Läget under kontroll eller något. Haha vad ska man säga, jag är så otroligt oinspirerad till att blogga egentligen. Skriver endast några rader till mina små vänner. Heeeeeeeeeeeeeeej på er! :)

Jag har varit på teater med Niklas, hans mamma, hennes vännina och hennes döttrar. Vi käkade på en restaurang i stan. Det var dyrt as hell men jävligt gott. Jag åt oxfilé. Sen bar det av mot teatern. "De tre musketörerna", en klockren och helt underbar föreställning. Var ungefär en hårdrocksmusikal, så jäkla grym och kul! :) Jag har fått tokmycket mersmak av att gå på teater. Tänker mig en afton med er underbara brudar, käk på någon mysig restaurang, teater och kanske avrunda med något glas på något najs ställe. Åh det borde vi försöka styra ihop någon dag! ...

Annars är jobbet i full rullning. Har jobbat extra några gånger i Sollentuna efter praktiken också, bland annat blev jag inringd i fredags. I lördags jobbade jag i Skärholmen och idag har jag jobbat i Vällingby. De har även ringt mig från Farsta, men just den dagen kunde jag inte. Bra med erfarenhet från olika butiker. Resten av veckan jobbar jag varenda dag utom lördag då det är stängt. Sedan är jag schemalagd jäkligt mycket fram till åtminstonde slutet på augusti och kommer troligen få fler tider efter det som behovsanställd. Dock kommer jag ligga i och söka jobb på annat håll då.

Jag har haft möte med min nya handläggare på arbetsförmedlingen och hör och häpna.. I love her! Hon är väldigt trevlig och otroligt hjälpsam. Hon gör upp planer och ger mig tips och berättar om alla möjligheter som finns, som hon tror skulle passa mig. Första intrycket var jättebra, så ser faktiskt fram emot att träffa henne fler gånger till hösten :)

Lägenheten trivs jag fortfarande kanonbra i, synd att utvecklingen mot hur jag vill ha det går så segt. Men den som väntar på något gott.. Jag känner mig hemma iallafall och trygg och det känns viktigast. Sedan vill jag såklart helst renovera, måla om och inhandla lite fler saker på "listan", men det får vänta lite just nu.

Mellan mig och Nicke Nyfiken är det bara bra :) Vi har känt på sambotjaffs och hur jobbigt det kan vara att leva på varandra ibland, men jag känner att vi klarar det bra. Vi trivs. Vi har väldigt roligt ihop, han gör mig glad och jag älskar honom :) Det känns fantastiskt att kunna göra igen!

Just det, jag har varit i Västerås också. Med mamma och Denice. Vi tog tåget och tillbringade en hel dag med mormor, morfar, kusin och moster. Det är jag extremt tacksam över!! Speciellt eftersom det var så himla länge sedan och vetskapen om att jag inte kommer vara med i sommar när de träffas och hittar på en massa roliga äventyr.

Aja, nu skriker min Dilbanan på mig. Vi ska mysa i soffan och kolla ett avsnitt "Oskyldigt dömd" innan läggdags.
PUSS!!

Det är inte roligt. Just nu är det kämpigt igen. Jag har liksom inte den där livslusten som man tycker att man borde ha. Mycket är bra, bättre än någonsin faktiskt. Men mycket är dåligt och väldigt väldigt jobbigt.

Jag har som sagt avslutat min praktik på Lagerhaus. Om jag ska sammanfatta det hela så har det varit en lyckad praktik. Den har haft sina ups and downs, men i det stora hela är jag nöjd. På min sista dag fick jag beröm och fina ord, en gigantisk blombukett och en stor korg full med saker vi säljer på Lagerhaus. Kökshandduk, diskborstar, disktrasor, matlåda, termomugg, servetter, skärbräda, durkslag, osthyvel, måttsats, påsklämmor, choklad, karameller, biobiljett med mera.. Det uppskattade jag såklart otroligt mycket och kramade om allihopa och tackade för mig med lite godis och ett brev till dom på bordet i personalrummet.

Dock har jag fått sommarjobb där, så jag kommer tillbaka. Ska dribblas mellan två butiker under större delen av högsommaren. I Vällingby och i Sollentuna. 

Jag har lärt mig massor, vilket känns jättekul. Har dock en himla massa kvar att lära. Utmanande, nervöst, läskigt, roligt och skitjobbigt på en och samma gång.

Lite roligt är att den medarbetare som sålde allra mest under dessa tre månader, sålde jag dubbelt så mycket som. Stod mest tid i kassan så det ligger ju en hel del i det, men ändå, känns kul. Gick dessutom ut som segrare i säljtävlingen vi hade med flest ikryssade varor på "bingobrickan".

Jag känner nu att jag verkligen skulle behöva få ladda mina batterier och ha en himlans massa kul innan jobbet startar igen. Det är tufft att känna sig så ensam. "Det är skillnad på att känna sig ensam och att vara ensam"
Men jag tycker mig uppleva båda. Jag saknar vänner. Mindre bekanta och till exempel flera av Niklas vänner undrar alltid var mina vänner är, varför drar du aldrig med en tjejkompis när vi hittar på något och så vidare. För att jag typ inte har några vänner??

Jag har vänner och jag älskar er. Men i min vardag saknar jag vänner. Det blir så väldigt ensamt och tomt. Nu brast det igen..suck.. *torka tårar* ...

Jag blev bjuden på födelsedagsfirande av en gammal bekant/kompis nu till helgen. På lördag. Jag är jätteglad över att bli inbjuden och skulle vilja gå av flera olika anledningar. Men kommer inte att gå. Jag känner ingen där förutom hon som fyller år och hennes flickvän har jag bara hälsat på en gång. Men vaddå, kan ju bli jätteroligt och så lite alkohol som tar bort värsta blygheten. Men nej ingen bra idé, jag känner en person till. Billy är bjuden och ska gå. Att träffa honom i Ursvik och med det folket, skulle bringa fram så extremt mycket ledsna känslor, saknad och sorg. Med alkohol i bilden skulle det bli alldeles för psykiskt påfrestande för mig. Fan också.

Dessutom är det den dagen som jag tänkte skulle passa till ett eventuellt firande av mig själv. Fyller 25 år två dagar efter. Men vaddå firande av mig själv, sånt händer inte. Mina vänner är i andra länder, är upptagna eller totalt hjärntvättade och prioriterar sinnesrubbade pojkvänner istället. Min familj är så splittrad och helt omöjlig att få ihop till något, har kämpat klart nu. Men inget är nytt, det har nästan alltid varit såhär. Det finns vissa dagar på året som man känner sig extra ensam..
På min 20-års dag satt jag i mitt rum hemma hos mamma och grät i sängen hela dagen. Förra året på min 24- års dag var jag totalt nerdrogad och sprang omkring själv i en skog från polisen (En helt annan historia..). Nu på min 25- års dag kommer jag troligen gråta hela dagen och bara tänka på hur allting skulle kunna vara i en perfekt värld. 

Jag vet att det finns människor som älskar mig. Jag vet att alla har sina egna liv. Men det är fortfarande förbannat tråkigt och ledsamt att jag för det mesta känner mig så jävla ensam. Jag försöker trycka undan alla känslor (som vanligt) och skjuter undan allt som känns jobbigt. Klarar inte avsked eller att börja sakna människor mer än vad jag redan gör. Det är fan jobbigt. Därför tar jag avstånd i vissa situationer och blir tillbakadragen. Allting ligger på ytan och bubblar och jag pallar inte med att det kokar över. Jag klarar inte det. 

Jag känner mig väldigt ledsen och det är okej. Det suger så himla fetmycket bara.

2012.

Jag lever. Och jag mår mycket bättre. Kämpar vidare i allt som är så svårt för mig. Försöker tänka positivt, försöker se och uppskatta det jag faktiskt har och inte bara sörja över det jag har förlorat.

Ett bättre bloggande efter årsskiftet kan jag inte påstå att det blev haha, har inte haft lusten eller tiden känns det som. Mycket som har hänt i och med flytten, mycket positivt. Jag sitter just nu i mitt vardagsrum, i min soffa, med min lappis i knät. Hur underbart? Hur skönt? Hur befriande? - VÄLDIGT!
Jag behövde det här.

Något som är nytt för i år är att min kalender är mer fullbokad nu än på väldigt länge and i like it, jag står inte still och trampar. Bollen är i rullning igen känns det som. Jag tycker alltid det är lite läskigt att skriva att saker och ting känns bättre, för då brukar det oftast skita sig på ett eller annat sätt. Men nu försöker jag bevara min relativt positiva anda och skriva det ändå.. och det känns bra.

Något som också är nytt är att jag har uttalat de där tre orden som jag starkt trodde att jag inte skulle säga eller känna någonsin igen. Jag älskar min pojkvän väldigt mycket och nu vet han om det och jag fick väldigt väldigt fina ord tillbaka. Känns superbra! :)

Kontakten med familjen har förbättrats. Jag har tagit ett beslut att inte på något sätt involvera P i mitt liv längre. Han har gjort bort sig och skadat mig tillräckligt och jag vill inte ha något med honom att göra. Jag har också berättat detta noga för mamma och hon försöker respektera det även om det är tufft ibland. Så fort rätt tillfälle infinner sig så ska jag även prata lite med mormor och morfar och kort klargöra hur läget ser ut. Det kommer att bli jobbigt, men jag känner att det blir bäst så. Nu måste alla missförstånd redas ut och jag ska inte behöva ha dåligt samvete för något längre.

TACK till mina fina vänner (ni vet vilka ni är) som alltid ställer upp och aldrig överger mig. Jag ska försöka vara en sån bra och trogen vän jag bara kan tillbaka!

I helgen var älsklingen på kryssning, så jag var själv hemma. Passade på att på lördagkväll bjuda över pappa, Camilla och Elsa på middag och "husesyn". Det blev lyckat och trevligt! Så himla skönt.

Idag har jag mestadels pysslat om min pluttis som mått allt annat än bra. Försökt hjälpa till så mycket jag bara kan. Hoppas han mår bättre imorgon!

Tisdag - Till banken. Till soc. Till arbetsförmedlingen i Globen för första gången. Nervöst!
Onsdag - Ikea med mamma.
Torsdag - Förvaltaren kommer och ska titta på de saker jag felanmält i lägenheten. Kanske träffa Ange.
Fredag - Ikea med pappa och Camilla. Mysmiddag med Niklas.

Kanske börjar lägga ut lite bilder igen om jag bara hittar min kamerasladd, som är spårlöst borta. Letar vidare!
Nu ska jag fortsätta mysa i min lilla lya :)

Storstädat hemma - Check.
Tecknat el-avtal, hemförsäkring samt ansökt om bostadsbidrag till nya lägenheten - Check.
Spenderat 6 timmar i tvättstugan och tvättat upp kläder, handdukar, sängkläder osv. - Check.

Jag har sömnproblem med stora insomningssvårigheter, det är lite jobbigt. Mardrömmarna är jobbiga. Det känns jättetråkigt att jag inte kunde följa med tjejerna på julmarknad. Den sedvanliga ångesten, oron och saknaden är svår.

Men jag kämpar på..

Ser framåt i myrsteg och nu är det flytten som lockar, som troligen kommer att äga rum den 4e januari.
Det kommer bli intressant hur allt kommer kännas och hur jag kommer må. Det sker en förändring, som verkligen behövs i mitt liv.

Vad som också behövs är mat i magen pronto! Affären kallar eller ska man lyxa till det med en pizza kanske, låter gott.