Tjenare!

Idag fick jag skjuts hem från Västerås, trevligt trevligt. Hoppas eran jul har varit bra eller något. Min har varit sådär. Jag tycker om mina släktingar och jag har ätit mat och fått fina julklappar. Min julafton sög hårt och många liter tårar blev det. Fick ett sms från dig dessutom och grät i flera timmar efter det. På juldagen bar det iväg och jag var så himla orolig om jag skulle kunna klara av att hålla masken och svälja, men det gick. Nu sitter jag här hemma och andas ut efter ett litet break-down.

Jag kan inte förstå hur vissa människor tänker. Rent av äckliga sjuka jävla människor. Min förhoppning är att du inte är likadan, men börjar bli orolig för det nu. Fattar inte vad du väntar på när du uppenbarligen verkar veta vad du känner och hur du vill ha det? Är det roligt att såra någon och lura en annan människa så jävla hårt? För jag tror fan att det är det du har gjort nu och det gör ont. Vågar du titta mig i ögonen och se min smärta?

Ikväll blir det krogen. Några öl eller cider med trevliga människor som jag älskar. Ska nog börja göra mig iordning nu. En drink kanske man också ska göra iordning. Jag hoppas att jag kan "hålla masken" ikväll.

PUSS.

Och det är anledningen till den sugiga uppdateringen. I miss my blogg, skumt nog. Aja det blir lite mer skrivet sen när mitt internet bestämmer sig för att fungera igen!

Jag väntar fortfarande på dig.
Mina tankar skiftar galet och jag funderar och funderar. Vissa saker har jag iallafall kommit fram till men vad hjälper det? Suck jag vill inte ha det såhär. Saknar dig. Vet att jag inte får säga det eller ens säga något till dig, så därför gör jag inte det. Vi har inte pratat på ungefär sex veckor nu och jag ljuger inte när jag säger att det smärtar varje sekund. Jag tittar på ditt julkort och vågar inte skicka det ens. Jag vill inte hata dig, få mig inte att hata dig. Snälla.

Jag saknar dig.
Jag saknar dig.
Jag saknar dig.


Imorgon är det julafton. God Jul på er alla! Jag ska försöka låta bli att gråta under julen. Min metod blir att än en gång svälja mitt hjärta och klistra på ett falskt leende.

I don't want a lot this Christmas, there is just one thing I need. 
I don't care about the presents underneath my Christmas-tree.
I just want you for my own, more than you could ever know,
Make my wish come true...
All I want for Christmas is YOU.

Jag hatar alla horiga slynor som helt plötsligt kommer och är så jävla "söta och charmiga", skaffa någon annan att gulligulla med och försök att charma någon annan istället. Usch äckliga slampor.

Måste logga från den här datorn nu. Men ja, God Jul.
Älskar dig mest.

Alldeles nyss så tjuvlyssnade jag på ett samtal mellan två personer. Det kanske man inte borde göra egentligen eller ja man ska vell inte göra det. Men jag gjorde det.
Jag fick höra väldigt intressanta saker. Antog att du berättade en del saker om mig men fan inte på det där sättet. Så jävla orättvist! Vill du verkligen att alla ska få höra min version? Vill du det? Vill du ens få höra sanningen? Jag gör så jävla mycket för dig, jag sväljer ner mitt hjärta flera gånger om dagen för din skull och håller käften för din skull och bara tar all jävla skit år efter år. Jag skyddar dig så att du inte ska få veta den brutala sanningen, fast du säkert redan vet mycket. Du blundar och sväljer all skit och sen pratar du bakom min rygg inför de människor som jag vill skydda ifrån allt så mycket som möjligt. För om du maler på om mig och allt negativt, då brakar helvetet loss ordentligt. Jag kommer inte hålla tyst längre och fysatan vad ni kommer skämmas och ha fucking dåligt samvete upp i halsen alltså!!
Känner mig så jävla sviken. Av dig. Och nu av DIG. Fyfan för er!

Jag väntar fortfarande på att du ska höra av dig. Väntar varje minut och sekund. Men du hör inte av dig, du lever livet verkar det som. Festar och har det kul. Well I´m happy for you men kommer du och säger att du inte vill lösa det här nu efter all min jävla väntan då... ja då... Tar emot en aning att ens tänka det och skriva det men då kommer jag fan hata dig.

Usch alltså. Jag borde inte ha tjuvlyssnat på samtalet och jag kanske inte borde ha träffat dig ens, för snart är det fan inte värt det längre. Inget av allt det fina är värt det. Tänker inte ens skriva att jag älskar dig, för jag känner fan inte igen dig längre.

Och Du, den första tryggheten som ett barn kan ha i livet och min enda fasta trygghet någonsin. Hur kan du svika mig så hårt? Dig behöver jag inte ens nämna, vi hatar varandra och det vet du lika bra som jag. Min andra såkallade familj, kan förövrigt inte ens räknas till min krets på mina "närmaste". Vi är någorlunda bekanta och vi stör oss på varandra och jag är en gäst i dina ögon. Finns det någonstans där jag inte behöver känna mig som en gäst?

Julen kan ta sig någonstans, skiter i allt nu. Nyår är mitt hopp och hör inte Du av dig innan nyår så är det försent föralltid. Punkt.

I just want to say thank you God for making cigarettes and alcohol ^^