Inatt sov jag gott för första gången på väldigt länge. Natten innan det var fruktansvärd. Jag grät så hela jag skakade, mådde illa och kippade panikartat efter luft. Det var hemskt och väldigt jobbigt. Jag har så jobbiga tankar som aldrig försvinner. Men än sålänge är jag här. Jag lever och jag kämpar med allt jag har.