Tanken var att vi skulle ut o grilla, hade marinerat o skärt upp, kokat, handlat, gjort allt för att förbereda för en nice dag i solen. Innan vi skulle möta upp hans vänner så sa jag en kommentar om att det är synd att dom (grabbarna) inte har flickvänner, för det hade varit så trevligt. Får som svar: "Det är synd att du inte har några vänner".
Han sa det som ett skämt och har bett om ursäkt, men det tog så hårt på mig. Antagligen för att det är väldigt likt sanningen. Jag har legat i sängen hela dagen o gråtit. Nu har jag rest mig och knäckt en cider. För det här är ju helgen efter min födelsedag. Helgen för mitt kalas. Som jag har ensam. Precis som jag misstänkt hela tiden. Det gör så förbannat ont. Vissa skiter fullständigt i mig, vissa sa inte ens grattis när jag fyllde år. Ingen har nämnt något om att jag "bör" firas. Får man vara besviken?

Nu ska jag fortsätta vara ledsen, dricka lite, ha 25-års fest och önska att jag dog för flera år sedan.