Just nu.
Just precis exakt nu har jag läkartid. Varför i helvete sitter jag då här hemma och grinar istället?
Jag kom inte iväg idag helt enkelt.
Fick ett sms som skakade om min värld lite. Varken bra eller direkt dåligt. Lipsill som jag är så kommer jag gråta över det i flera dagar iallafall. Suck.
Det dåliga med att jag inte gick till läkaren idag är:
# Jag kommer få en räkning hem på 300 kronor, som jag måste betala för att jag inte hörde av mig och avbokade min tid.
# Jag har inte fått någon ny medicin att pumpa i min kropp.
Jobbigt att jag har problem med tandläkaren också, med tider och betalning, avbokning och ombokning. Ni vet min tand som jag fixade till gick ju sönder igen så fort jag kom hem samma dag. Ett annat jobbigt samtal som jag undviker är till förvaltaren och det är bara jag själv som drabbas av det. Har blivit kickad från bostadskön nu eftersom jag inte hört av mig de senaste 12 månaderna. Hipp hipp hurray!
Appropå samtal så ringer de från kronan som galningar nu. Men jag tänker inte svara, orkar inte helt enkelt.
Frustrerad!
Har tagit hand om min syster/dotter nästan varje dag den här veckan och jag har ingenting emot det. Hon är min lilla sötboll och busråtta. Idag trodde jag dock att jag inte skulle behöva passa henne eftersom alla är lediga men icke sa nicke.. Idag var deras andra möte hos familjeterapeuten, ni vet den man dom numera besöker för att kunna rädda deras förhållande. Så dom har varit borta i flera timmar idag och nu ringde hon nyss och frågade om det var okej att dom gick på bio.
" Vad vill du att jag ska säga? "
" Svara bara om det är okej eller inte, vill du inte att vi ska gå på bio eller? "
" NEJ! "
" Nähä då kommer vi hem då.."
" Jag har inget emot att passa syster.."
" Varför säger du att du inte vill att vi ska gå på bio då? "
Ja varför gör jag det? Fundera på den riktigt noga.
Jag gör inte såhär för att straffa dig, utan för att desperat försöka rädda dig. Jag vill se dig lycklig och jag vill att du ska få allt det du har drömt om. Du är värd det! Och hur mycket du än tror och önskar att du själv vet svaret på din egen lycka, så har du FEL! Tyvärr så måste du inse det. Ingenting kan ändras drastiskt och ingenting kommer någonsin att bli som du vill förrän du inser vad du måste göra. Vad du måste göra! I första hand för din egen skull. I andra hand för dina barns skull. Båda dina barn.
Tidigare i veckan så försvann du hela dagen och var borta när det var dags för middag och borta när det blev mörkt och sent och borta när vi satt och tittade på Körslaget. Ingen visste var du var och du svarade inte i telefonen.
Jag trodde han hade mördat dig.
Du var på bio ensam. Satt och tittade på en romantisk komedi och grät för att du var så ensam. Grät för att ingen saknade dig på det sättet du ville bli saknad på. Ingen man iallafall. Ingen man som visade det iallafall. Det är så himla sorgligt att det här fortsätter och fortsätter efter sexton långa år. Jag tänker säga stopp på mitt sätt snart, mycket snart.
Kan inte fatta hur du kan stå ut med dig själv för varje dag som går, betydde jag så jävla lite för dig?
Trasig.
Allt jag gör nu är att ignorera ungefär, jag andas och sväljer varje dag. Flera gånger om dagen. Smärtan är så påtaglig hela tiden och jag orkar inte mer. Inte bara att jag inte orkar utan jag vill inte helt enkelt. Jag kan och det vet jag, men jag vill inte.
Jag vill nästan påstå att jag har bestämt mig nu.
Återkommer med ett långt inlägg om ett par dagar.
Inga ord behövs.
:'(
Left Alone.
Men jag försöker att acceptera faktum nu, det här är inte gjort för alla. Jag blev inte skapt för att ha det såhär. Djupt inne så är jag faktiskt tacksam för allt jag har fått uppleva. Underbara familjeband och fin vänskap och mäktig kärlek. Jag är tacksam för allt.
"Everything comes to an end"
Det är som ett stort jävla hån.
Ett litet pyttesteg framåt - Tiotusen miljarder steg bakåt.
Du ringde för att påminna mig om att köpa toalettpapper och du berättade att ni hade varit på familjerådgivningen idag. Great tänker jag och undrade lite kort om vad som sas. Efter ett samtal med dig på ungefär 3 minuter, så känner jag hur hopplösheten numera är ett faktum som inte på något sätt går att ta bort. Jag bryter ihop och krossas vid fotknölarna.
Ni har länge haft ambitionen att ta tag i den här skiten ones and for all, men på grund av mig och mitt lilla utbrott för ett tag sedan, så tar ni nu tjuren vid hornen på riktigt. "Det var som en sista spark i arslet."
Och den sparken kom ifrån mig!!
Det som händer nu är att ni jobbar för att rädda det, jobbar för att allt ska bli bra.
HALLÅÅÅÅ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! DING DING DING!!
Inget kommer någonsin bli bra, eftersom att det inte kan bli bra. Det är så jävla försent att det både är sorgligt och skrattretande på samma gång. Du vill inte se det och du vill inte förstå det. Jag har fan spelat alla mina kort nu och står handlöst och tittar på medan ni försöker lappa ihop skiten ännu mer. Precis tvärtemot vad jag vill och vad jag vet är bäst. Det kanske inte är upp till mig att avgöra vad som är bäst för två andra människor, men i det här fallet så är det tamefan bäst, för jag är den enda som ser med mina ögon. Blindhet är inte bara ett fysiskt handikapp, utan lika mycket psykiskt.
Vad är det som krävs, kan någon svara mig på det? Vad krävs för att jag inte ska drunkna i mina hemska minnen och vad krävs för att en person ska öppna sina ögon och se?
Skrik, tårar, blod, oro, ångest, lugn, samtal, självmordstankar, rädsla, panik, kärlek, hat....
Inget hjälper.
En fredag mot strömmen.
Igår var jag på bio och såg senaste Wallander filmen och den var riktigt bra. Jag har alltid gillat de där filmerna och de verkar hålla sitt mått även denna gång. Johanna Sällström är saknad dock, men de hedrade henne på ett fint sätt i filmen tycker jag. Flera gånger hoppade jag till och jag var tvungen att ta till handen för ansiktet och liksom kiiisa emellan fingrarna då och då. Spännande och bra.
Ikväll ska jag försöka gå motströms och emot begäret. Det är ingen lätt match kan jag meddela, men det kan nog gå bra. Skulle gärna vilja umgås ikväll dock, men under andra villkor. Snart ska jag kila iväg och hämta syster, men först blir det biffnudlar och en varmdusch. Fast inte samtidigt såklart. Peace!
Still bleeding.
The Brutal Reality.
Don't ever fall in love.
Din jävla idiot!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Någon måste ha pumpat i dig något skit eller så är du kär i någon liten slyna som du vill starta upp med. Jag köper inget annat, för du är inte dig själv nu. Inte den fina personen jag känner.
Jag ÅNGRAR att jag litade på dig. Har så jävla svårt att lita på människor och det kan alla jag känner skriva under på. MEN jag litade på dig och fyfan det borde jag inte ha gjort. Det borde jag inte ha gjort. Det borde jag inte ha gjort. Det borde jag inte ha gjort. Det borde jag inte ha gjort. Det borde jag inte ha gjort!!!!!!
Är inte bara så ruttet genomledsen att jag gråter hysteriskt och spyr emellanåt, jag är förbannad också!!! På mig själv, att jag lät mig bli så jävla kär och att jag började älska dig. För när jag börjar älska en person så slutar jag ALDRIG, det spelar ingen roll hur mycket du skiter i mig och ingorerar mig och behandlar mig värre än skit. Min kärlek dör aldrig för någon människa jag har börjat älska. Fattar fan inte hur folk kan göra så.. Dom kan inte veta överhuvetaget vad kärlek är för något. Du trodde att du älskade mig för att det kändes bra och du var kär för stunden, men du älskade inte mig!!!!
Din jävla IDIOT.
:´( ska gå till toan å typ spy snart igen tror jag, härligt......................
...
Det gör så ont att jag ringde dig och grät i lördags och berättade att jag inte vill mer nu, att jag är färdig. Visst du fick ett sammanbrott såklart och du har hållt ditt löfte om att du skulle ringa familjerådgivningen idag. Eller ja, du mailade tydligen. Men trots allt så förstår du inte fortfarande och kommer antagligen aldrig att göra det heller. Du sitter nu i bilen med honom och är på väg att köpa skor... KÖPA SKOR?!? För i helvete. Jag har förlorat dig för flera år sedan och det vet jag nu säkert. Du älskar honom (monstret) mer än mig.
Och Du sen.. Du går emot ditt eget hjärtas känslor. Kommer aldrig förstå hur man kan göra så. Vi kommer aldrig att vara vänner. Vi hade en alldeles för stor kärlek för det.
Min tid var redan för 3,5 år sedan och jag var på väg ner rejält, men sen träffade jag dig. Mitt mirakel och min hjälte. Du höll mig vid liv. Kalla mig dramatisk som använder mina ord på det här sättet, men det är ren sanning. Du vet det också, för du kände det. Hur lilla jag skakade och greppade tag i din famn och drunknade i den. Jag drunknade i dig och min kärlek är äkta. Mina känslor är äkta. Du skakade om hela min själ och du är min värld.
Du vill inte ha mig längre och det är okej. Jag vill inte heller ha mig längre.
Det är tomt.
Jag ska lägga mig igen nu och stå ut lite lite till. Jag återkommer och gör jag inte det, så vet ni varför.
Dead Women Walking.
Min nyårsafton orkar jag inte ens gå in på. Stundtals trevlig, stundtals asjobbig. Orkar inte skriva så mycket just nu alls. Får uppdatera mer senare. Tänkte bara uppmärksamma min existens. Yes, still breathing.
Jag hatar dig.
