Små stjärnor lyser också i mörkret.

Toklängesen jag bloggade, men vad gör väl det..

Jag fortsätter med min vardag and that's it ungefär.
Jag har storstädat här hemma och rensat bort ytterliggare en massa skit, skänkt tonvis med kläder till syrran som tackade och gladeligen tog emot. Bra att de kommer till användning. Träningen flyter på helt okej, ibland mer och ibland mindre, skönt är det iallafall. Och bastun efteråt med det givna skitsnacket är guldvärd.

Jag älskar att våren är på väg och tycker som de flesta andra att det fan får räcka med snö nu. Jag hyrde "Mästerdetektiven Kalle Blomqvist" med lillsyrran häromdagen. Fan vad jag älskar de filmerna, nostalgi på hög nivå helt enkelt. Minns att jag såg den första filmen på bio för en herrans massa år sedan och den är fortfarande lika bra enligt min mening haha.

Jag fyller 23 om cirka två veckor och det känns sådär om jag ska vara ärlig. Allt har sina anledningar.

Jag fick en slags panikångestattack igår, som jag tack och lov lyckades bemästra innan den bröt ut ordenligt. Kände hur ångesten la sig som ett tryck över bröstet och andningen ökade. Det blev helt tjockt i halsen att jag trodde jag skulle spy eller kvävas, rädslan tog över och tårarna började rinna. Som tur så var jag inte själv och klarade att ta mig hem (från affären) för att sedan kunna lugna ner mig.

Jag är kär. En liten slags nyförälskelse? Jag älskar min baby över allt och han älskar mig :)

Jag uppskattar mina vänner. Och de gör mig glad. Moschel du är mitt kött och blod. Klick, jag är jätteglad över att vi sågs igen efter ett långt tag. Får positiv energi av att träffa dig och har alltid roligt. Även om vi skulle sitta tysta på en buss typ :D
                   

Här är en bild på söta Klick och superseriösa jag när vi var i Solna i förra veckan.