Det är som det är. Sinnessjukt jobbigt. Men jag har gett mig fan på att kämpa som aldrig förr. Jag ger allt vad jag har nu och det får bära eller brista. Jag vet vad jag vill ha...

I måndags tog jag tåget till Västerås för att hälsa på mormor och morfar. Sov över en natt och tog tåget hem igårkväll. Det var mycket trevligt att träffa dom och även skönt att komma iväg en stund.
Idag har jag haft syskondag med min lilla gris. Vi har ätit pizza och varit på bio och sett "Trassel". Bra film!

Imorgon ska jag äntligen på marsmötet på Soc. Dock verkar det som att min handläggare är sjukskriven och det känns inge vidare just denna månad men jag hoppas ersättaren kan hjälpa mig med mina små planer. Därefter ska jag bege mig till Slussen. för att hoppa på Birka på en 23-timmars kryss. Trevligt förhoppningsvis..

Såren läker aldrig med tiden, det bildas onda kliande skorpor och slutligen hemskt fula ärr. Skrapar man på ytan så börjar dom blöda igen. Jag behöver plåster och bandage.

Älskar dig idag, imorgon och dagarna efter det... ♥

Bor av lite olika anledningar i mammas lägenhet i helgen. Dom är på landstället. Passar på att rensa ut massa gammalt skit i lådor och garderob. Hittade tre tomma vodkaflaskor, sex tomma ciderflaskor och ett åttiotal tomma ölburkar, samt en påse med fimpar och typ spott i. Mysig brud jag är. Alla gedrunken av mig!
Så strax blir det att panta, gött när jag har ont om pengar och behöver middag ikväll. Alltid något positivt höhö.
Hoppas på sällskap ikväll.

Jag känner mig fortfarande arg på dig, eftersom du ljög så jävla uppenbart..

Så en trevlig lördag önskar jag er! Jag ska försöka göra det bästa av situationen.
Heippa!

Jag hatar människor som ljuger.

Otroligt psykiskt påfrestande vecka. Gråtit varenda dag, men det är ingen nyhet direkt. Inatt drömde jag en mardröm. Du kom till mina drömmar ännu en gång och jag vaknade kallsvettig i panik med ett bultande hjärta. Jag trodde du var i rummet och tog tag i mig. Jag tände upp och letade med blicken i rummet, men du var inte där. Trots att du ändå alltid är där. Jag hatar det. Inatt kommer jag vara rädd för att somna, vill inte uppleva det där igen :(

Återigen.. Jag hatar när det kommer vissa *hosthost* människor mellan mig och mina närmaste på ett sånt tydligt sätt. Varför tillåter ni det? Jovisst kärlek. Men är det verkligen värt att bokstavligen förstöra de andra relationerna? Jag behandlar er alltid mycket bättre, men det spelar ingen roll. Jag finns alltid kvar där och om/när det passar igen så är det dags att börja vårda kontakten med mig igen. Jag är så trött på det...

Varför ljög du så jävla tydligt i telefonen idag? Jag fick inte komma över ikväll för att ni har en hemlig sak planerad. När jag frågade varför och vad det var så sa du åter igen *nej men bara en hemlig sak med familjen*.
Säg som det är att du inte vill att jag ska komma över idag eller att din sambo inte vill/orkar det!!! Skyll inte på hemliga planer med familjen. Det gör ont att höra. Speciellt när jag vet att det är bullshit.

Jag vill ha en familj... :'( Jag vill inte vara ensam mer. Jag saknar er alla så himla mycket, men det är helt enkelt ingen som saknar mig.

Jag vill bli älskad igen, förstådd, lyssnad på, verkligen lyssnad på för en gångs skull. Och älskad.
Jag lider hela tiden. Jag har vissa stunder då jag står ut med allt lite bättre. Stunder då jag ler, pratar, skojjar och skrattar. Men tyvärr inte tillräckligt många. Jag vill verkligen inte mer. Hur mycket måste jag orka med innan ni ger mig er välsignelse att få försvinna? Det är liksom inte kul längre. En stor bit av mig saknas.

Jag saknar dig så förbannat mycket älskling....................................! ♥ 

Nu ska jag ta mitt olyckliga jag och ligga i soffan och gråta hela kvällen. Äta chips för att trösta. Äter istället för att dricka.

Jävla skit :'(

Jag är så trött på att fly...

Fly ifrån mig själv, fly ifrån mina känslor, fly ifrån mina destruktiva beteenden och begär, fly ifrån elaka människor som gör mig illa, fly ifrån tryggheten och hemmet.

Jag vill bara känna trygghet och bli älskad. Som de allra flesta vill antar jag. Men jag hittar det inte, trygghet och kärlek kan komma ifrån en mängd olika personer och saker. Men jag har svårt att hitta det någonstans ens. Så fort jag känner minsta kämparglöd och kraft och hopp (?), så är det som att något känner av det och sätter stopp i mina hjul. Vad nu detta något kan tänkas vara. Jag blir nedslagen gång på gång iallafall och fan vad det tär på mig. Just nu känner jag för att ge upp helt och hållet för det är otroligt jobbigt och tårarna liksom skär sönder mina kinder, som ändå är rätt vana vid tårar vid det här laget.

Varför ska det alltid komma personer som tar bort de människor jag älskar mest? Varför kan alla inte älska mig lika mycket som jag älskar dom? Vågar nästan påstå att det troligen är så i nästan alla mina typer av relationer. Jag blir så besviken, jag är så ensam. Jag slåss förgäves just nu känns det som. Allt är så fruktansvärt ovisst, som i allas liv egentligen, men snäppet mer ändå kanske. Jag vet inte om jag har några människor kvar alls i mitt liv nästa vecka... Jag vet inte om jag har någonstans att bo och ta vägen?

Jag orkar inte mer, men jag måste. Den här gången ska jag fanimig kämpa tills jag blöder, bokstavligen. Med allt vad jag har. Under en tid.

Fungerar det inte, då ger jag fan upp. Helt och hållet denna gång. Det kan jag lova. Och ingen ska komma och säga efteråt att Emilie inte kämpade tillräckligt.

Jag vill vara någons värld.

För varje litet svek så rinner tårarna. På ett sätt börjar jag bli van, men samtidigt blir man nog aldrig van vid att bli sviken.

Jag kämpar som aldrig förr, jag kämpar med allt jag har. Det är otroligt jobbigt men jag torkar mina tårar och slåss. För jag är en krigare och jag ska klara det här!

Jag saknar dig varje sekund, du är med mig i varje andetag. Jag ska klara det.
För jag älskar dig ♥

Hur länge kan man gråta, hulka och kippa efter luft innan man svimmar?
- Svar: Jävligt länge uppenbarligen, helt sjukt.

Jag vill slåss. Slå dig gul och blå. Spotta dig i ansiktet och stirra dig i ögonen. Mitt hat har nått högre höjder. Du är ett äckligt svin. Du är en kallblodig mördare. Jag kommer aldrig förlåta dig.

---

Jag känner inte längre igen mig själv. Jag vågar inte uttala mina tankar högt. Vågar inte uttala mina känslor högt. Vågar inte skriva ner det. Ingen känner mig längre.

Söndag - Gråta. Bio.
Måndag - Gråta. Soc.
Tisdag - Gråta. Psykologen.
Onsdag - Gråta. Läkaren.
Torsdag - Gråta. Tvättstuga.
Fredag - Gråta. Psykologen.
Lördag - Gråta. Dricka öl.
Söndag - Gråta. Vettefan.

Jag är så ledsen och olycklig att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Smärtan är olidlig.

Och så var det år 2011..
Dagen innan nyårsafton så söp jag ner mig totalt och spydde satan lite överallt. Kissade i en port, låg i en snöhög, grät i mängder. Gick upp dyngrak till min pappa och bröt ihop i köket, grät och slog sönder telefonen. Krossade en vodkaflaska inne på McDonalds. Tog tunnelbanan hem till min mamma och grät hysteriskt i två timmar ungefär för att sedan totaldäcka. Dagen efter var det nyårsafton och efter att ha kört fingrarna i halsen och hulkat upp magsaft och ångest så fick jag i mig lite mat och drog hem. "Hem" till "min" soffa. Där spenderade jag hela kvällen och natten, drack inte en droppe alkohol. När de andra gick ut strax före tolvslaget för att titta på fyrverkerier och skåla in det nya året i skumpa, så satt jag kvar i soffan. Med tårar som rann ner för mina kinder, så satt jag ensam vid tolvslaget och funderade hur fasen jag fortfarande kan vara i liv. Men jag lever.

Nu är det år 2011. Än sålänge har jag i princip bara varit sjuk. En envis jävla förkylning som satt sig i både näsa, hals och ÖGON. Brukar bli så för mig ibland och då blir allt ljus otroligt jobbigt. Ljuset från datan nu får mina ögon att rinna som bara den höhö. Lägg till feberfrossa på det som jag hade häromdagen och sen en sjujävla mensvärk, plus inte så jätteroliga biverkningar av min medicin. Svettas som en gris nämligen som ibland övergår till att frysa rejält men oftast svettas kopiöst.

Det här året hoppas jag ska vända till något positivt. Jag vill må bra och vara lycklig.

Nu ska jag blunda lite med mina hängande blöta ögon och vänta in tolvslaget då jag ska smsa världens bästa kille grattis på hans 24-års dag! ♥ Jag älskar dig något otroligt mycket.

Smärta. Ont. Smärta. Ont. Varje dag gör det mer och mer ont. Varje dag älskar jag dig mer och mer. Varje dag blir jag mer och mer arg och ledsen.

Har svårt att förstå att du kan leva med dig själv.

Imorgon är det nyårsafton och jag vill inte vara med längre. Allt gör för ont.

Vill ta en yxa och hugga den i din kropp och hugga och hugga och hugga tills du sakta men säkert förblöder och dör. Mycket smärtsamt. Det är vad du har gjort mot mig.
Jag vill men jag kommer inte. 

Hjälp mig och väck mig från den här mardrömmen. Snälla låt allt bara varit en mardröm. 


Jag älskar dig förevigt ♥

Julafton är det tydligen. Sämsta jävla skitjulen någonsin.

Vad det var som hände? Jag vet inte vad som gick snett men jag misslyckades, igen.

Idag firar jag ingen jul, träffar ingen familj för jag känner inte att jag har någon. Får inga julklappar och ger inga julklappar. Så vill jag ha det. Det gör jävligt ont just nu.

Saknar min älskling som fan. Man inser oftast inte vad man har förrän man förlorar det. Jag visste att jag älskade dig otroligt mycket. Men till den här graden, nej det visste jag faktiskt inte.
Du är min drömkille och precis allt som jag vill ha!

Utan dig blir jag aldrig lycklig igen. Tro mig.

God Jul alla därute.

// En mycket olycklig Emilie.

Fan vad trött jag blir på den här skiten!
Jag har lämnat in alla uppgifter och papper till soc men dom segar med mina pengar så jag hinner ju förfan dö innan jag får dom. Igår hade jag bara chips och godis att käka och idag var tanken att nu jävlar ska jag handla mat och toapapper och annat viktigt, samt betala hyran som jag är extremt försenad med. Tog kontakt med en person från soc igår för att höra varför mina pengar inte kommer och hur lång tid det ska behöva ta. Fick som svar att dom redan har skickat iväg beslutet till den adress där jag bor nu. Great då kan jag iallafall äta och så vidare idag då eftersom brevet lär komma idag. Men icke! Inte har det kommit något jävla brev inte.

Med förhoppning om att pengarna kanske skulle finnas ändå på kontot så gick jag nyss ut för att testa.
Vad händer?
Bankomaten suger åt sig mitt kort och stänger av sig. Fyfan vad trött jag blir på det här...

---

Imorse fick jag sms angående eventuellt julfirande med dom som en gång var min familj.
Tack men nej tack. Jag vill inte följa med till Västerås och sitta i samma bil som honom och umgås med honom, aldrig i livet. Och nej jag känner inte för att träffa dig heller. Du svek mig.
Och ja jag har fetångest över att jag sviker alla andra. Men jag ORKAR INTE!!!!!!! FATTA!!!!!!!!!!!!
Ni har förstört allt.

Såg att du ska på julfest ikväll. Med jobbet gissar jag på, men jag vet inte. Jag vet inte vart du ska på julfest!! :'(
Jag får inte vara med i ditt liv längre. Det gör så ont så ont så ont så jävla sjukt jävla ONT.
Men jag hoppas verkligen att du får trevligt hjärtat! Önskar att du sitter glad och skrattar och har det underbart roligt och trevligt ikväll. Det förtjänar du verkligen! Älskar dig mer än allt. ♥

Psykologen, banken, soc. Hem och laga mat. Bryta ihop och nu sitter jag här. Är så sjukt ledsen...

Känner mig utstött. Igen. Som att återuppleva alltihop. Bara gråter och gråter och hjärtat gör ont.

Du verkar glad och enligt vissa mår du jättebra nu och enligt vissa mår du förjävligt typ. Vet inte vad jag ska tro eftersom du inte pratar med mig :( Du verkar hata mig och verkar vara jättearg och besviken på mig. Det är inte mitt fel att jag mår såhär!! Det är inte mitt fel att det har blivit såhär.. Snälla tro på mig :'(

Ni festade och hade roligt och ni pratar om att dra på kryssning igen. Jag vill så gärna följa med och inte känna mig såhär utstött och utfryst. Jag är faktiskt glad att du har människor omkring dig som älskar dig och som vill umgås med dig och hitta på roliga saker och så. Jag hoppas verkligen att du mår bra, vill inget annat än att du ska vara lycklig. Önskar bara att du var lycklig med mig.

Känner mig så missförstådd. Vill bara vakna upp och att det här ska ha varit en hemsk hemsk mardröm. Annars så vill jag bara försvinna.

Jag är så himla ledsen och jag är rädd och osäker.
Saknar dig älskling så mycket att det gör riktigt ont :'( ♥

Nej, usch det här är så jävla jobbigt :(
Kom nyss "hem" från läkaren. Jag är så jävla vimsig och snurrig i huvudet nuförtiden. Glömmer bort att ta emot växeln tillbaka nästan jämnt när jag handlar något. Förra veckan var jag helt säker på att jag skulle till läkaren, men det visade sig visst vara den här veckan istället. Men nu tog jag fel på tid istället, kom 1 timme och tjugo minuter för tidigt. Kvinnan i receptionen fick leta efter mig i korridorerna för att tala om att jag är väldigt tidig. Jaha, så det var bara att vandra runt utomhus i ett iskallt sumpan. Med tårar som rann, en cigg ständigt i käften och musik i öronen. Gata upp och gata ner. Upp för alla dom jäkla trapporna igen, för att sedan kämpa som fan för att tårarna inte skulle tränga fram i väntrummet. Sen kom han, läkaren. 
Eftersom han är invandrare med någon brytning som jag inte förstår så bra, så fick jag fråga "va?" nästan hela tiden. Efter att jag förklarat litegrann vad jag pysslar med, att jag sitter ensam hemma och dricker mängder med alkohol rätt ofta. Vet ni vad han gjorde då? .. Skrattade!

Han skrattade åt mig.

Well jag orkar inte känna mig så hånad som jag bör känna mig. Jag fick min sjukskrivning, nya diagnoser och nya mediciner. Ska även få mediciner till medicinerna senare. 

Det är sjukt jävla jobbigt det här. Vad fan har jag gjort för att förtjäna det här helvetet?? :'( Har jag behandlat alla så jävla dåligt? Förlåt mig då snälla och försök inse att jag inte varit mig själv. Svinet stal min personlighet. Han stal mitt liv. Han har dödat mig och han har dödat min bästa vän. Fan jag saknar dig så jävla mycket. 
Det är inte rätt det här, det var inte menat att bli såhär. 

Precis som jag sa till min mamma, jag skulle ALDRIG lägga skuld på någon annan och säga sånna här hemska saker om en annan människa om jag inte verkligen menade det, om det inte verkligen var så, om det inte verkligen var sanningen. Jag hoppas du förstår det.

Snart står min älskade duktiga lillasyster på scenen och tittar ut i publiken för att hitta sin storasyster. Men jag är inte där... Snart slutar min fina duktiga älskling sitt jobb och åker hem, kanske ringer någon, kanske pratar med någon på msn, kanske träffar någon, kanske lagar middag och äter med någon, kanske tränar med någon, kanske tittar på film med någon, kanske ligger och myser med någon. Men inte med mig! :'(

Blä jag är så ledsen. 

Grät hela natten. Är så förbannat trött på det här. Vill inte mer alltså.
Ikväll är det julmarknad i sumpan och jag tänker bara på hur gärna jag skulle vilja gå runt där med min älskling, köpa brända mandlar och hålla varandra i handen. Köpa filmer och stå och lyssna på uppträdanden en stund, som den där gången när Danny uppträdde och trots att du hatar hans musik så stog du bakom mig och höll om mig jättelänge framför scenen ♥

Som om det inte vore nog smärtsamt så uppträder Denice på scenen ikväll. Hon och hennes dansgrupp ska röja loss på scen. Jag kommer inte att gå dit. Tanken på att träffa på älsklingen och hans eventuellt nya äckelbrud gör alldeles för ont. Dessutom kommer båda pluttens föräldrar att vara där och den ena halvan av dom kan jag inte riskera att se. Hellre dör jag än att se hans fula ansikte.
Jag är nog världens sämsta kompis, dotter och SYSTER. Jag var världens sämsta Flickvän. :'(


FYFAN vad mycket jag saknar dig.

Billy är helt förändrad. Umgås med en del hemska människor. Beter sig helt annorlunda. Ser helt annorlunda ut, rasat i vikt som fan tydligen.

Min älskling och min bästa vän finns inte mer, han är försvunnen. Kan inte beskriva hur ont det gör i mitt hjärta nu alltså.

Förresten ringde hans nya flickvän mig inatt. Fyfan. Mer IQ-befriad äcklig jävla skabbslyna får man fan leta efter.
Helt sjuk i huvudet. Förresten behöver man nog inte leta så länge, för den här världen är full av äckliga falska jävla människor. Jag sa att hon var en fitta och att hon kunde dra åt helvete, det är jag stolt över.

Låg och skakade hela natten, det kokade av ilska i mig. Jag grät tills jag fick andnöd.

Från och med nu är allt annorlunda. Jag ska bli annorlunda.

Ge mig en pistol. Jag skulle inte tveka en sekund.

DU HAR DÖDAT MIN BÄSTA VÄN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Fredag 3e december..

Jag sitter ensam i en tom lägenhet i Näckrosen. Har tänt en massa värmeljus omkring mig och dukat upp med chips, choklad och cider. Lyssnar på en jättefin låt. Allt är så mysigt, men samtidigt så kallt. Jag sitter här och gråter. Saknar mitt hjärta fruktansvärt mycket. Ingenting är mysigt utan honom.

Han försöker leva livet och gå vidare. Utan mig. Försöker glömma mig och Oss. Det gör så ont att jag inte ens har ord för den smärtan. En blandad smärta.. Jag har ångest över hur jag har betett mig och vet med mig att jag aldrig förlåter mig själv, jag förlåter aldrig heller svinet som är grunden till varför jag mått som jag mått och handlat därefter. Jag vet inte om jag kan förlåta dig för att du lämnat mig.. låter konstigt men hur orättvist jag än behandlat dig ibland så kan jag känna mig lite arg på dig för att du gör såhär och att du har svikit mig. Tro det eller ej, men skulle situationen vara omvänd så skulle jag ALDRIG lämna dig och bara ge upp. Jag skulle aldrig kämpa för att gå vidare och glömma, jag kämpar för kärleken, för det jag känner och för det jag tror på. Till den sista jävla bloddroppe skulle jag kämpa för dig!

Men mest känner jag bara sorg och förtvivlan. Jag är helt förtvivlad och utom mig av kärlek, hat, rädsla, ångest, tomhet..

Jag älskar dig så det gör ont. Till mitt sista andetag, till mitt sista andetag. ♥
Du är min hjälte i rustning.
Jag vill spola tillbaka tiden och vara din gullunge igen :'(

Den här natten var hemsk. Jag grät i minst fem timmar innan jag lyckades somna framåt morgonen. Jag fick en insikt som jag verkligen hatar, föraktar och mår förjävligt över.

Jag trodde inte du kunde skrämma mig mer, jag trodde inte att jag var rädd för dig längre.
MEN DET ÄR JAG!!! Grät så jävla mycket när jag insåg det här. Det är inga andra monster som besöker mina mardrömmar, det är DU. Alla rädslor, all osäkerhet, all svaghet. All min känsla av otrygghet. Allt beror på DIG!
Jag hatar dig så himla mycket... *gråter* ...

Kan du inte bara mörda oss allihopa så vi får ett slut på det här?

Jag HATAR att jag fortfarande är rädd för dig ditt svin.

Skrev ett sms till dig idag älskling.. 
"Gråtit hela natten, känner mig otrygg och rädd. När jag fick frågan om det fanns någonstans alls som jag känner mig trygg, så svarade jag " Jo i min älsklings famn". Där vill jag vara igen och känna mig trygg och älskad. Älskar dig upp till månen och tillbaka♥."

Efter några timmar svarade du och jag blev hoppfull.
"Okay.. men jag vill helst inte höra sånt, jag har ett jobb att sköta nu.."

Du är så duktig och jag är så stolt över dig hjärtat! Vet att du inte är såhär känslokall egentligen. Jag saknar min riktiga pälskling, så som du är egentligen. Världens varmaste mest godhjärtade person som finns, aldrig har jag träffat någon så omtänksam som dig. Aldrig har jag älskat så som jag älskar dig. Jag kan ta flera tusen slag till, bara du kommer tillbaka till slut. Min fina älskade morriskanin!♥ I really need you..

Nu sitter jag här "hemma". Har precis varit på möte med Soc. Det känns inge bra alls. Det dröjer innan jag får pengar igen och jag måste ordna med ny ansökning och få tag i en jävla massa papper. Hur fan ska jag få tag i dom när jag inte har kontakt med vissa personer liksom? Nej, nu har jag verkligen insett att Soc är skit. Har haft mina misstankar förut om det med tanke på vad folk berättat men nu har jag upplevt en del själv. De skiter blanka fan i mig.

Jaha så jag har fyra kronor att äta för och betala två månadshyror med, känns jävligt fint! Känn min ironi.. Jaha då kommer jag alltså dö av svält om inga mirakel händer.. Härligt!! :) Det värsta är fan att ciggen börjar ta slut.

Nej fyfan för den här jävla skiten alltså!!!! Nästa vecka börjar jag med en ny medicin igen (trehundrasjuttonde gången gillt?) ..men just det! Hur fan ska jag ha råd att köpa den? ...

Jag vill somna fort och aldrig aldrig aldrig mer vakna igen... Snälla låt mig få göra det????????