Fredag 3e december..

Jag sitter ensam i en tom lägenhet i Näckrosen. Har tänt en massa värmeljus omkring mig och dukat upp med chips, choklad och cider. Lyssnar på en jättefin låt. Allt är så mysigt, men samtidigt så kallt. Jag sitter här och gråter. Saknar mitt hjärta fruktansvärt mycket. Ingenting är mysigt utan honom.

Han försöker leva livet och gå vidare. Utan mig. Försöker glömma mig och Oss. Det gör så ont att jag inte ens har ord för den smärtan. En blandad smärta.. Jag har ångest över hur jag har betett mig och vet med mig att jag aldrig förlåter mig själv, jag förlåter aldrig heller svinet som är grunden till varför jag mått som jag mått och handlat därefter. Jag vet inte om jag kan förlåta dig för att du lämnat mig.. låter konstigt men hur orättvist jag än behandlat dig ibland så kan jag känna mig lite arg på dig för att du gör såhär och att du har svikit mig. Tro det eller ej, men skulle situationen vara omvänd så skulle jag ALDRIG lämna dig och bara ge upp. Jag skulle aldrig kämpa för att gå vidare och glömma, jag kämpar för kärleken, för det jag känner och för det jag tror på. Till den sista jävla bloddroppe skulle jag kämpa för dig!

Men mest känner jag bara sorg och förtvivlan. Jag är helt förtvivlad och utom mig av kärlek, hat, rädsla, ångest, tomhet..

Jag älskar dig så det gör ont. Till mitt sista andetag, till mitt sista andetag. ♥
Du är min hjälte i rustning.
Jag vill spola tillbaka tiden och vara din gullunge igen :'(