14 december 2010.

Psykologen, banken, soc. Hem och laga mat. Bryta ihop och nu sitter jag här. Är så sjukt ledsen...

Känner mig utstött. Igen. Som att återuppleva alltihop. Bara gråter och gråter och hjärtat gör ont.

Du verkar glad och enligt vissa mår du jättebra nu och enligt vissa mår du förjävligt typ. Vet inte vad jag ska tro eftersom du inte pratar med mig :( Du verkar hata mig och verkar vara jättearg och besviken på mig. Det är inte mitt fel att jag mår såhär!! Det är inte mitt fel att det har blivit såhär.. Snälla tro på mig :'(

Ni festade och hade roligt och ni pratar om att dra på kryssning igen. Jag vill så gärna följa med och inte känna mig såhär utstött och utfryst. Jag är faktiskt glad att du har människor omkring dig som älskar dig och som vill umgås med dig och hitta på roliga saker och så. Jag hoppas verkligen att du mår bra, vill inget annat än att du ska vara lycklig. Önskar bara att du var lycklig med mig.

Känner mig så missförstådd. Vill bara vakna upp och att det här ska ha varit en hemsk hemsk mardröm. Annars så vill jag bara försvinna.

Jag är så himla ledsen och jag är rädd och osäker.
Saknar dig älskling så mycket att det gör riktigt ont :'( ♥

Kommentarer

Ordet är fritt

Ditt fina namn?:
Ska jag komma ihåg dig?

Din mail: (endast jag som ser den)

Har du också en blogg?

Skriv dina ord här!

Trackback
RSS 2.0