Fredag 15 oktober.

Fredag idag. efterlängtade jävla skitdag.

Precis sminkat mig och knäckt en bärs. Snart ska jag bege mig iväg. Ska till det där stället som brukade vara mitt hem. Det står tomt nu så ska passa på att göra lite grejjer. Hurra...

Vad glad jag blev för din skull när jag läste det du skrivit på facebook. Att du var lycklig och att det berodde främst på dig själv, det är stort att kunna säga så tycker jag. Du har kommit så långt och jag är så stolt över dig. Du förtjänar varenda sekund!

Du förtjänar det minst lika mycket och på sätt och vis har du haft tur kanske och även såklart kämpat för det och förtjänar det definitivt. Även du kommer bli lycklig hela vägen ut, det är jag övertygad om. Du är sååååå värd det!!!

Jag tycker nog någonstans att jag också är värd det och förtjänar att få må bra, men det är en sån himla lång väg dit att jag inte ser ljuset i tunneln längre. Inte ens en liten glimt.

Jag är så himla ledsen och olycklig :(

Torsdagen 14e oktober.

Idag har varit en lång och jobbig dag, tiden har gått så väldigt långsamt. Besöket hos psykoterapeuten gick som vanligt. Känns rätt bra att sitta hos henne och prata lite, samtidigt som det inte hjälper ett jävla skit. Det är bara jag som styr över mig själv, det får jag bevisat gång på gång. Saker påverkar mig till den grad att jag inte längre orkar med det här. 

Sväljer konstant för att inte brista, håller ihop och håller tillbaks precis som vanligt, precis som alltid. Jag klarar inte mycket till, jag kommer flippa ut BIG time snart och det blir ingen rolig historia. 

Jag tänker tillbaks på den där natten, när du satt och höll mig skithårt i handen och tröstade och bara fanns där när jag behövde det som allra mest. Det glömmer jag aldrig ... Du är fin du..

Jag saknar dig så jävla mycket. Varenda millimeter av min kropp skriker efter dig. Jag orkar inte det här, jag fixar det inte.. Jag vill ha dig!!!!!!!!!!!!!! ♥ Jag älskar dig oändligt mycket.

Varenda sekund.


Du skapar värme inom mig.

Idag var jag på samtal och jag grät inte så mycket, bara någon liten tår typ...





- Raderat -





Skrev en del saker som inte känns bra att skriva, eller det känns bra att skriva men inte att någon ska läsa så jag skriver dom för mig själv någon annanstans istället.



Gå inte emot ditt hjärta...



Konstant.

Jävla helvetes skit. Jag är ensam. Så jävla ensam. Jag inte bara känner mig ensam, jag ÄR ensam. Det här krossar mig totalt. Imorgon ska jag på samtal igen och jag kommer gråta. Jag hatar att gråta inför folk. Jävla skit.

Nu sitter jag och trycker i mig massa choklad och läser boken jag köpte idag. Samtidigt som jag skriver det här, lyssnar på musik och tittar på tv. Ändå kan jag bara tänka på en enda sak. Hela tiden, konstant. 

 







Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhh!!!

Tack?

Jag gick dit idag för att hämta vissa papper som ska till soc. Kontoutdrag och liknande. Behövde även lite "hjälp" av henne, till exempel hade jag en fråga om hyreskontrakt. Hon försökte så gott hon kunde och hon gav mig en slant så att jag överlever även denna kommande vecka. Hon försökte ända tills jag frågade om han var på väg hem nu, varpå hon svarade ja och jag frågade om han kunde hålla sig borta några extra minuter så jag hann ta alla grejjer jag behöver. Men icke. Var tvungen att springa därifrån för att undvika mötet..

Så dum jag var som trodde att hon kunde göra det för min skull. Inte ens några minuter kan jag få nu. Så jag vet faktiskt inte hur jag ska fixa det här rent praktiskt sett. Det jag vet är att DU har förstört en annan människas liv totalt. Hur känns det?

Du har inte bara förstört min barndom, mina tonår, hela min ungdom, min kropp, mitt hjärta, min hjärna, min själ och mitt liv.. Nu har du även gjort så att jag har förlorat det bästa och finaste som någonsin hänt mig. Du är inte värd någon respekt alls från någon, men likt förbannat så är det du som är kvar där och inte jag. Det är du som sover i en säng om nätterna, får äta hur mycket mat du vill varje dag och det är du som har kvar din familj.

Fyfan jag vet inte vart jag ska göra av mina känslor och mitt hat................


Har du glömt mig nu?

Ge mig en laddad pistol.

Okej lösenskyddad blogg.

Allting suger. Jag mår illa konstant och är så sjukt jävla olycklig. Som sagt, min värsta mardröm. 

Blivit sjukskriven nu. Jag lider förtillfället av ännu en till diagnos ... Maladaptiv stressreaktion med stört beteende. Garvat en del åt det, inte för att det alls är kul utan bara så jävla komiskt. Fått kontakt med soc och har en bunt med papper som jag ska fylla i. Jippie detta är så kul..

Sättas på antabus? - Tack, men nej tack. Skulle inte tro det va. 

Sättas på lugnande mediciner? - Nej tack, jag har fått nog av det. 

Gå med i AA? - Tillåt mig fnysa. Fnys.

Läggas in på sjukhus? - Never again. 

Om några veckor är det dags för dom att göra hembesök, kul i jul, jag har liksom inget hem haha...

Det finns så mycket saker jag inte berättat för er. Ord som jag aldrig uttalat högt. Saker som äter upp mig inifrån. Det finns så mycket känslor och tankar. 

Till dig: Fuck you din äckliga jävel, jag hatar dig så grovt mycket!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Till dig: Man får inte göra såhär, det är olagligt. Jag älskar dig.

Till dig: Du har krossat mitt hjärta totalt, jag är så trasig man bara kan bli. Jag känner mer kärlek för dig än vad som ryms i min lilla kropp. Finns inga ord som är tillräckligt stora för vår kärlek. 

I'm in hell and only you can take me to heaven. ♥

överkörd.

Jag som trodde jag var på botten. Det var jag inte alls för nu är jag ännu längre ner. Tillåt mig skratta, haha! ...
Well, jag lever tror jag, jo det gör jag. Jag andas och jag sitter ner och skriver det här nu. Men det är knappt, inombords är jag nästan död nu.  

Bloggen ska bli lösenordsskyddad. Vill du fortsätta läsa av någon anledning så maila mig på:

[email protected]

Så skickar jag lösen till dig om jag tycker det känns ok. Vore intressant att höra varför du vill fortsätta läsa bloggen också.

So long.

religiös?

Okej jag har skickat sju sms och desperat skrivit till olika folk på msn men inte en enda jävel har svarat. Känner mig så fruktansvärt ensam. Den enda miljön jag trivs i är jag inte välkommen i. De jag stått närmast har svikit mig som satan. Vad fan gör man....

"Det märks att du vill o kämpar ändå.."

Ska jag vara ärlig?  Jag vill inte mer. Inte ALLS. Inte överhuvetaget. Not fucking a bit at all. Det är över, det är kört!

Ikväll... halvtittar på tv, kedjeröker, super, saknar och ber till Gud och högre makter! 

Idag.

Imorse började jag dagen med att gå till banken och polisen. Efter en del krångel så gick det till slut bra. Sen käkade jag lunch på donken och sen var det dags att gå till läkaren. Bröt ihop och berättade hur sviken jag känner mig, fått ny tid om två dagar. Ska försöka kontakta soc imorgon. Flyttat som sagt. Tacksam för stödet och taket över huvudet. Skönt att det finns vissa som ställer upp när de flesta sviker. Mår ren skit med tårar som bränner och en ångest ändå upp i halsen. 

Saknar dig fruktansvärt mycket, önskar att du kontaktar mig snart. Älskar dig till månen och tillbaks. 


Hon går längs gatorna med regnet som sköljer bort tårarna. Tänder en cigg och funderar på hur fan ni lät det gå såhär långt.

19 september 2010.

Nu flyttar jag.

Otryggt.

Min tillvaro är hemsk. Jag orkar verkligen inte med det här. Men jag försöker och kämpar, för oss ♥

Imorgon blir jag officiellt hemlös. Har inte mycket kvar alls nu känns det som. Det finns två fina pärlor just nu som hjälper på sina sätt och det är jag tacksam för. Men det är svårt och jag är rädd och jag är jätteledsen. Det största sveket av allt, ett sånt svek som inte får ske har skett. Jag sattes till den här världen i onödan känns det just nu som. Ett misstag som tynger och belastar alla. Imorgon har jag en sovplats och dagen efter det också, kanske veckan ut. Men det är svårt och jag har ingen aning om vad som ska hända. Jag har inte ett öre och ingen lösning finns i sikte. Ingen möjlighet eller chans till någon lösning av något slag. Knappt någon vilja ens till någon lösning. Eller lösning och lösning..

Jag saknar dig och tänker på dig hela tiden. Jag sätter på mig dina byxor och din tröja, pussar bilden på dig och säger godnatt. Kryper ihop och försöker känna din doft. Min trygghet. Mitt hjärta.


Jag lever.

Tre personer har varit ruggigt nära att missta sina liv. Men alla lever.

Det är inge bra alls med mig. Jag kan inte sova, duscha, äta och knappt prata. Har gråtit konstant en väldigt lång tid nu, trodde faktiskt inte det var fysiskt möjligt att gråta såhär mycket. Men där ser man.
Jag känner mig otrygg, ensam och livrädd.

Ni får gärna höra av er, men jag kommer troligen inte orka svara..

Ni få som känner mig någorlunda bra vet hur envis jag är. Jag tänker inte ge upp! Jag tänker inte ge upp! Jag tänker inte ge upp!

Det har varit så himla nära nu, men nej fan. Det finns en sak, en person som gör mig riktigt lycklig och som jag älskar mer än jag någonsin kan uttrycka i ord. Min hjälte, min trygghet, min kärlek, mitt hjärta.

Dagen där vi står i varandras armar igen och kysser varandra, den dagen ska hjälpa mig att försöka orka nu. Andas in, andas ut.. Andas in, andas ut..

Jag älskar dig och jag vet vart jag hör hemma. Jag måste bara älska mig själv först. Du måste få din tid. Vi måste läka.
Sen min älskling.. Jag längtar något så fruktansvärt.
♥♥♥

Botten.

Nu har jag nått botten. Varit inlagd på sjukhus men nu hemma. Det är bara en enda sak jag önskar och vill. För snart orkar jag inte längre finnas till.

Varje sekund.

Varje sekund gör ont, varje sekund är en fight.

Fanhelvetesjävlaskit.

För en liten stund sedan kom smällen. PANG. Rakt i ansiktet och rakt i hjärtat. Fanhelvetesjävlaskit. Jag står inte ut mer, den här veckan kämpade jag fram till helgen och att nu få veta att det var i onödan. Jag P A L L A R inte!!!
Förstår du inte det? Förstår ni inte det??

Fanhelvetesjävlaskiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiit!!!!!!


20e augusti 2010.

Har tänkt blogga ungefär femhundrasjuttioelva gånger men varje gång jag loggar in så loggar jag ut igen. Känner inte att jag har så mycket att skriva (som vanligt) och bloggen ger mig inte så mycket egentligen... Men okej...

Den här veckan har sugit så jävla hårt och har för det mesta varit skitjobbig! Vet inte vad jag ska ta mig till..
Igårkväll var jag hos Ange och groggade lite, trevligt. Kom ifrån mina egna tankar för en liten stund, skönt. 

Nu har jag precis käkat nudlar och funderar på vad jag ska göra av denna dag. Det lutar mot gym, sen handla käk. Ikväll kommer det vara schweinjobbigt troligen, det är jag redan förberedd på.

That's about it.


Ett tappert försök.

Att jag försöker är en underdrift...

Första dagen, jag fick panik rätt tidigt och den kraftiga ångesten är ett faktum ända sedan helgen. Den lilla i mig vill ta den lätta vägen ut men fightern i mig vill kriga. Illamåendet suger. Musiken dunkar sönder mitt huvud. Ett tappert försök att stänga ute skriken och gråten. Gråten som skär sönder en redan trasig själ.

Rock i all ära, men den här låten gillar jag skarpt.


Grönan 7/8 2010.

Såklart valde vi att göra Gröna Lund sommarens absolut regnigaste dag.
Men lika kul hade vi ändå, iförda ytterst läckra enorma gröna tält. Åkte massa karuseller, käkade hamburgare och drack några öl. Älsklingen ville vinna en elgitarr men fick nöja sig med en uppblåsbar haha! Sommarkrysset var igång och Ola repade heeeela dagen med sin senaste låt som snabbt satte sig på hjärnan. Det var kallt, vi var genomblöta, håret hängde i ansiktet likt en slickad katt och sminket var nere vid naveln ungefär, men jag var barnsligt lycklig..














Myspys.

Kvällens roligaste blev helt klart en random snubbe vid ett annat bord som säger högt "Vill ni hööra en lååt?" varpå jag skriker "Klaaart vi viiiiilll" .. och sen tar han ton och sjunger världens längsta jäkla suparlåt. Komiskt var bara förnamnet och vi garvar på, ända tills det kommer fram en tjej till hans bord och ser jättesur ut och säger "nu går jag". Hahaha illa! Snubben muttrar då för sig själv "jag får aldrig sjunga klart.."

Just det ja.

Uppdatera mera var det.. Haha jag lyckas alltid lika bra!
Hade tänkt slänga upp lite bilder från grönan, men råkar nu befinna mig någonstans istället hinkandes ett par bärs. Så kan det gå! ;)

Eller jag laddar upp för vidare bestyr rättare sagt med heineken, chips och Guano Apes.. Sweet!
Hittade en pluttig bild på babys data, som jag kan bjuda på.
Hoppas ni får en kickass fredag nu!




Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0