Den dumma höstförkyldningen börjar ge med sig och jag kan lätta på greppet om min bästa kompis, nässprayen. Väldans skönt. Både i fredags och i lördags hängde jag hemma hos Robban och Marcus med Nicke, Robert och Matte. Himla roliga och sköna killar det där. På söndagen var vi alla ute och käkade. Anyhow idag har jag varit på möte på AF med cirka 25 andra plus de 2 som höll i mötet. Mötte upp min stödperson som följde med mig. Det var väldigt längesen jag var samlad med många okända människor och dessutom ovetandes om exakt vad som händer. Jag visste att det skulle bli tufft och där inne drabbades jag av yrsel och känslor av panik. Men jag bet ihop och försökte allt jag kunde och det gick. Imorgon ska jag prata ut med min psykolog. Jag känner mig stolt över mig själv, samtidigt som jag är än mer nervös för nästa steg. Hursom nu ska jag äta mina favoritkakor och mysa ner mig i soffan. Latero!