Idag och framförallt ikväll har varit en kväll för mig själv. Har ätit i soffan, tittat på film, lyssnar på massa fin musik och bara låtit tårarna rinna.

Nicke frågade om jag ville ha myskväll, men jag sa nej. Behövde vara för mig själv ikväll. Tänka och gråta i min ensamhet. För en gångs skull relativt valt av mig själv. 
Nyss när jag slängde ett öga på msnfönstret för att se vilka som är inne, så står namnet där.. Billy Rödin. 
Han har inte varit inne på flera månader, iallafall inte samtidigt som mig. Nu är han inne, jag ser hans namn. Det betyder att han lever. Visste ju förvisso det, men nu får jag det svart på vitt. Jag känner mig nervös och har en klump i halsen.

Vet inte vad jag känner för N. Blir galen. Tycker om honom massor, det gör jag. Är jag kär? Kanske. Ibland. Typ.
Kan det vara så? Han skulle lätt kunna såra mig och jag skulle bli jätteledsen om han försvann.
Men är det riktig äkta kärlek? ...

Nu ska jag lyssna på en ny ballad och gråta en skvätt till.

Imorgon kommer Cicci hem från Grekland och datorn ska in i hennes rum igen och vardagen återgår till det "vanliga".  Har saknat henne, samtidigt som det har varit riktigt skönt att "bo" själv faktiskt.

Wellwell. Gårdagen var förresten trevlig. Jag, Nicke, Tommy och Eliza firade Jen som fyllde år. Det blev grillning och krök i HB och senare drog vi hem till några som hette Eva och Lelle. Trevligt folk. Trevlig kväll. Jävligt god marinerad lax käkade jag.