Idag känns det likadant, saknar mitt hjärta så extremt att jag inte ens kan sätta ord på det. Hade egentligen tid hos min psykolog idag vid 13.00 men så ringde de från soc igår och ville ha ett möte med mig vid 13 idag så då var det bara att avboka hos kronan. Jag träffade två stycken på mötet idag och vi gick igenom en massa och utböt information kan man väl säga. Beslutet om försörjningsstöd (som förut kallades socbidrag höhö) ska tas idag. Så går allt som det ska så har jag pengar på kontot imorgon. Underlättar ju en del då det första jag måste göra är att betala hyra och därefter ska jag köpa mat och schampoo. Hem och tvätta håret!

Jag fann mig själv sittandes på en bänk utanför socialförvaltning med en cigg i munnen och skitiga boots. Solen värmde mitt rödgråtna ansikte och bakom mig stod det en utländsk kvinna som andades mig i nacken...

Jag har även fått en stödperson som heter Sanna och hon verkar trevlig. Ny tid på kronan nästa tisdag.
På vägen därifrån ropar en kille efter mig och vill låna tändare... "Eey varför ser du så ledsen ut? Har det hänt nåt gumman?" 

För det första: Kalla mig inte gumman. För det andra är det inte lite märkligt att folk på gatan stannar en och frågar varför man ser så ledsen ut, jag grät inte då utan försökte anstränga mig som vanligt för att se så normal ut som jag bara kan. Tydligen lyckades jag inte så bra. 




Gud om du finns, gör så att jag får ligga i min älsklings famn igen. Det är där jag hör hemma.