29 november 2010.

Usch dagarna, veckorna och månaderna tickar på. Önskar bara att min mardröm ska ta slut, det är så jävla plågsamt det här. Jag säger ännu en gång till alla er som påstår att tiden läker alla sår.. Tyvärr gäller det inte mig, varenda minut som går känns jobbigare och jobbigare. Varenda morgon när jag vaknar och inser hur läget ser ut så känns det ännu mer piss än morgonen innan. Hur sjukt dåligt är det möjligt att må egentligen? När har jag nått absoluta botten? Känns ju som att jag gjort det både en och två gånger nu om man säger så men nej tydligen inte, eftersom här sitter jag liksom och mår ännu sämre.

Tänker på dig hela tiden älskling och så fort jag blir ensam så låter jag tårarna rinna.
Jag är så tacksam för att jag fick släppas in i din familj. När kontakten med min egen familj gick åt helvete så hade jag alltid er. Dina föräldrar har alltid varit trevliga mot mig och det känns som att de har tyckt om mig. Din mamma presenterade mig för folk som sin svärdotter och jag blev alldeles varm av att höra det. Jag kände mig accepterad, omtyckt och välkommen. Din pappa visade vissa ödmjuka och omtänksamma sidor sist jag träffade honom när jag var ledsen. Han försökte trösta mig och det betyder väldigt mycket. Din bror är som en lillebrorsa för mig. Vi retas, gnabbas, tycker om varandra, stör oss på varandra, lyssnar och beter oss lite som syskon faktiskt. Den dagen han skickade ett sms där det stog "Jag älskar dig som en syster Emilie" så började jag gråta. Blev så himla glad av att höra att han faktiskt tycker om mig och att han också hoppas på att du och jag ska hitta tillbaka till varandra. Din hund saknar jag så extremt otroligt mycket. Lilla älskade pluttiga Chayenne, "min" lilla vovvsi. Vi har byggt upp en egen relation och har umgåtts själva när vi varit ute i skogen på äventyr. Du brukar hoppa upp i mitt knä och gosa när vi tittar på film och du njuter av att bli klappad i flera timmar. Jag älskar att gömma hundgodisar för dig så du får sniffa runt med nosen i vädret och söka efter dom. Så blir du så glad när du hittar dom sen. Vi har busat, kelat och sovit tillsammans så himla många gånger. Mitt hjärta smälter varje gång jag stängt dörren till Billys rum och du stått utanför och tittat upp med dina fina bruna ögon och ibland sticker du in nosen så att jag inte kan stänga dörren haha. Lilla älskade vovvsi! Sista dagen jag var hemma där så märkte du hur ledsen jag var och du försökte trösta mig. Du la huvudet på sne och tittade och pep lite, sen gick du fram och la ditt huvud i mitt knä och slickade på mina händer. Gissa om jag grät ännu mer då..

Saknar huset, saknar människorna och vovvsi. Saknar hemmet, saknar familjen. Saknar värmen, saknar tryggheten.

Men mest av allt så saknar jag dig Billy. Min fina älskade älskling. Jag vill så gärna pussa på dig igen och få ligga i din famn och få inandas din lukt. Sniffa, gosa och mysa. När det är vinter och kallt så brukar vi mysa ännu mer, krypa ner under täcket och ringla ihop oss. Ibland stoppar jag in huvudet under din tröja och lyssnar på din mage, somnade där en gång haha! Det händer ofta att vi somnar när vi håller varandra i handen och så fort jag rör mig det minsta så drar du mig intill dig och håller fast mig. Ibland pussar du på mig i sömnen, ibland vaknar jag till av att jag känner en puss på min armbåge eller något och så tittar jag på dig och du ligger där så söt och snarkar.

Det finns inte något jag inte kan berätta för dig eller prata om med dig. Du har gett mig så mycket trygghet att det är helt otroligt. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna falla såhär hårt för någon kille. Att allt bara känns helt rätt.

Vi har haft våra svackor och ingen av oss är perfekt. Men jag känner att vi är perfekta för varandra, med alla våra små egenheter, våra dåliga och våra bra sidor. Jag älskar dig så fruktansvärt mycket och jag skulle kunna offra mitt liv för dig. Du är det bästa som hänt mig hjärtat. Jag vill spendera resten av mitt liv med dig, jag vill leva med dig och åldras tillsammans med dig.

Du måste ta mig tillbaka och tro på oss igen! ... ♥

Kommentarer

Ordet är fritt

Ditt fina namn?:
Ska jag komma ihåg dig?

Din mail: (endast jag som ser den)

Har du också en blogg?

Skriv dina ord här!

Trackback
RSS 2.0