Det blev dricka iallafall. I fredags och i lördags drack jag öl och igår måndag drack jag vodka med läsk. Imorse och i början på den här dagen kände jag mig lite starkare av någon konstig anledning. Nyanser.. som min psykolog pratar om. Även efter besöket hos henne kändes det lite lättare att gå "hem". Men icke, nu kom istället slaget ännu hårdare än vanligt. Spydde nyss igen efter att ha gråtit så hårt att kroppen inte pallade mer.

Jag kanske låter normal eller som vanligt när jag pratar med er men sannningen är att jag knappt förstår hälften av det ni säger, jag kan liksom inte lyssna hur mycket jag än skulle vilja. Och jag kan inte orka bry mig knappt. Det är jobbigt att hela tiden anstränga mig så mycket för att inte bryta ihop. För jag vill inte bryta ihop inför er, inte inför någon av er. Därför bryter jag bara ihop och går sönder när jag är ensam. En stund som den här.

Jag mår så jävla skit och är så himla ledsen och det går inte över, det blir värre för varje minut som tickar förbi. Vet faktiskt inte vad jag ska göra, orkar inte förmå mig till att göra något nästan. Jag gör det jag klarar av för att låta tiden gå och passera..men till vilken nytta? Jag har inte viljan längre.


Vill bara ha min bästa vän, min kärlek och min andra hälft här hos mig som stöd :'( Jag saknar dig och jag är livrädd för att du inte finns längre. Älskling kom fram igen....... :'(