Slitet grönt golv, bläddrande i tidningar, fotsteg, folk som diskuterar i korridorerna, en lampa som blinkar till. Lungor som expanderas, andas in och ut. Ett liv, en människa, ett litet litet jag.

Ett samtal, en övning, en hemläxa.

En skräck, en ångest, en hoppfullhet.

Det var nervöst och lite läskigt idag, men givande! Jag känner skräckblandad förtjusning inför vad som komma skall. 
Det blir nog bra. Det ska bli bra! :) 

---

Nu ska jag ta min älskade morriskanin och laga lite middag.

Stor jäkla PUSS.