Den där förbannade filmen. Den är så vacker och så sorglig. Kommer du ihåg när vi satt och höll varandra i handen i biosalongen och såg den första gången? Kommer du ihåg hur mycket jag grät då? Jag grät för att tanken på att kunna förlora dig var så otroligt jobbig. Jag tvingade dig att köpa den filmen sen. Vi såg den två gånger i din säng. Du släppte aldrig taget om mig och jag släppte aldrig dig ur min famn. Förbannade jävla film. Ikväll rinner tårarna okontrollerat och smärtan är extra påtaglig. Fan vad jag saknar dig. Kommer jag någonsin få ligga i dina armar och inandas din doft igen? Och jag får dåligt samvete av mina tankar och känslor. Det är inte bara fina minnen och en saknad om allt bra lite då och då. Det är så mycket mer än så. Jag älskar dig obeskrivligt mycket och saknaden. Den där saknaden... Samtidigt tycker jag om N otroligt mycket. Jag försöker ju liksom gå vidare. Men jag kan inte släppa taget, det går inte. Jag släpper dig aldrig Morris.