För några dagar sedan så var det en kund på jobbet som betedde sig lite märkligt i sitt kroppsspråk. Jag studerade honom ifrån kassan en stund, sen gick jag fram och frågade om jag kunde hjälpa till med något. Han vände bort huvudet för att slippa se mig i ögonen och mumlade massa frågor, jag ursäkte mig med att jag inte hörde vad han sa för något (inte så lätt när någon pratar bortvänt mot ett annat håll). Då skulle han ta med mig en bit bort och visa en sak. Han hamnade vid ljushyllan och pekade på några värmeljus och sa:

"Den där gitarren vill jag ha"

"Gitarren?? Vi har inga gitarrer här tyvärr"

"Joooo den DÄR gitarren."

"Jag är ledsen men jag ser ingen gitarr"

 

Snubben var helt övertygad om att det stod en gitarr där. Snacka om knarkhallisar på den. Till slut efter en liten stunds klargörande om att det verkligen inte finns gitarrer på Lagerhaus, så mumlar han:

"Det kanske var på Vero Moda då.."

 

Man ba: Aaaah joooo på Vero Moda säljer dom ju mängder med gitarrer...NOT.

 

Sen var jag tvungen att ta kassan eftersom jag var själv i butiken. Men har ett vakande öga på honom där han gick runt. Och självfallet ser jag hur han plockar ner förpackningar med värmeljus i sin väska. Jag går fram och konfronterar honom. Efter mycket om och men så ger han med sig och tar fram grejjerna ur väskan och jag kollar så han inte har fler varor på sig. Sen går han ut fort från centrumet och försvinner och jag städar upp och tar nästa kund.

 

Det är inte förrän i efterhand som jag faktiskt började tänka på hela scenariot. Skönt att han inte var våldsam mot mig, hade ju kunnat gå illa. Well, jag går vidare. En erfarenhet rikare höhö.

 

Vårt hem börjar sakta men säkert ta form till något fint och inte längre anskrämligt. Känns underbart. Jag lever och andas inredning just nu. Det är typ det enda jag tänker på. Är nyss hemkommen från Åhlens där jag var tvungen att köpa turkosa blockljus till toaletten och vår nya lilla "byrå" där inne. Har även köpt en sjukt snygg tavla som vi har i fönstret i vardagsrummet. Alla detaljer börjar falla på plats och även dom större möblerna. Ska snart köpa en tv-möbel och sedan är vi nästan där. Förutom målandet av väggarna, men det är också på G. Har suttit med färgprover och funderat några dagar nu. Tror vi har bestämt oss :D

 

Imorgon är det jobb som väntar för min del. Men innan det så ska vi ha en myskväll. Det vankas grillning och kall öl när Niklas kommer hem från jobbet, mums!

 

Jag köpte även fyra böcker idag. Det var längesen jag var inne i en bokslukar-period nu. Med ett mysigt hem, hösten på G och glada känslor så ska jag nog ge mig in i böckernas värld igen.

 

Jag och Niklas var ute och åt och var på bio kvällen innan jag var hos chefen på grillmiddag. Vi såg "Snabba Cash 2", fan vad jag vill se trean NU NU NU! :)

 

Om man ska ta och städa lite, laga matlåda, mumsa lite chips, organisera lite och lukta på mina nya böcker kanske... Jo det gör jag.

 

 

 

 

Det är svårast när jag sitter uppe själv på natten utan anledning. Då sitter jag bara och tänker, reflekterar och analyserar. Det är så dumt men jag tänker väldigt ofta på hur det vore om jag dog. Någonstans så skulle jag vilja veta och få se hur folk i min närhet skulle reagera. Vissa vet jag skulle bli genuint väldigt ledsna säkert. Men skulle du bli det? Vad skulle du tänka egentligen? Vad tänker och känner du egentligen? Jag tänker på dig, det gör jag. Varje dag. Jag saknar dig. Jag älskar dig.

För några helger sedan så skickade du sms till mig med något typ av förlåt...

Behöver jag säga att jag dog en smula när jag läste det? Försökte att inte svara, men gjorde det till slut iallafall. Det blev ett dygns sms-konversation om allt och inget. Småprat, som slutade med att du skrev ungefär "vi borde ta en öl någon dag eller nåt...".

 

 

Hur skulle min C tänka om allt som skett mellan oss. Hur tänker hon egentligen? Det är så fruktansvärt jävla svårt att veta vad jag ska mig till, just nu bävar jag inför när vi ska träffas, för det gör ont och vissa människor ser igenom mig trots att jag kämpar mitt yttersta.

 

Vad du skulle känna, det skiter jag nästan i. Du påverkar mitt liv och kommer säkerligen alltid göra det. Men jag jobbar på att eliminera dig ur mitt psyke. Vill det, men det är svårt vissa gånger eftersom du varit någon typ av "förälder" för mig sedan jag var fem år. Du är dessutom mot alla jävla odds fortfarande en stor del av min mammas och systers liv.

 

Kände att jag var tvungen att skriva av mig lite...

 

Så hmm.. vad händer? Jag borde sova, ska jobba imorgon. Stängning på en fredag, inte alltför ovanligt om man heter Emilie. Men shut up och var tacksam för att du har ett jobb. Jag är tacksam för att jag har Lagerhaus. Får se hur länge jag blir kvar bara. Men än sålänge så am I going strong. I helgen är jag faktiskt ledig, ska bli riktigt skönt! Måste styra upp den här lägenheten och storhandla. Gärna hinna ha lite kul också. Och dricka öl och äta god mat vill jag. Niklas ena syster ville träffa oss på lördag, så får se vad det blir.

 

Förra söndagen var jag på middag hemma hos min chef. Vi satt ett gäng ute och snackade skit och drack lite smått. Chefen bjöd på grillat. Köttbitar, grönsaker, potatisgratäng och en del annat, samt underbart god efterrätt. Himla gott och himla trevligt var det faktiskt:) Åkte hem tillsammans med Andrea från Sollentuna och Ellinor från Vällingby, mina två favoriter från mina två arbetsplatser.

 

Oj, nu måste jag sluta skriva! Sängen pronto!

Auf widersehen, schüss!