Inaktivitet.

Jag är inte den mest aktiva bloggaren direkt men vafan. Jag har knappt varit hemma på en hel vecka nu eftersom jag i princip bosatt mig hos min boyfriend. MYSIGT VÄRRE! :)

Nu sitter han och glor på sitt jävla South Park så då passar jag på att datanörda mig lite..

Ikväll ska jag lämna detta näst för en stund iallafall och bege mig hem till kära koschlet för lite skitsnack, Let´s Dance och godis i mängder. Yeeey.

Morgondagen är fortfarande osäker, antingen blir det krök med bells och träffa lite gamla godingar eller så blir det krogen med baby kanske. Blir nog great oavsett.

Jag saknar mina bilder! En blogg utan bilder är ingen riktig blogg enligt mig höhö.

Nu ska jag hoppa på plutten i soffan och pussa på honom lite.

I´ll be back.

Förfan det är fredag!

Idag har jag varit i solna med bulldog och handlat inför ikväll och käkat på donken. Givetvis snackat mängder med skit också. Just nu sitter jag i min morgonrock och väntar på att Bells ska anlända. Det blir god mat bestående av sallad, kassler, pommes och beasås, Lovely!

Senare blir det chips och krök framför Let's Dance och sen får vi se vart det bär av. Låter som en great plan det här iallafall. Kameran håller oss såklart sällskap också ;) As allways! ( stavas det verkligen med två L?)

 ... Old pic of us^^

Utmaning!

Jag har fått en liten utmaning av Emma och den måste jag ju såklart göra ;)
Man ska gå in på sina bilder och lägga upp den sjätte bilden från den sjätte mappen. Gärna berätta lite om var och när bilden är tagen och vad den föreställer and so on... Here we go!  



Hahaha. Ja bilden är tagen på en busshållplats och vi var på väg att spela minigolf tidigt i somras någongång. Han är lika söt som vanligt och jag ser ut som en liten mupp med attitydsproblem ungefär. That's that.

The fight goes on and on..

Mitt internet på rummet krånglar fortfarande, så därmed blir det en sugig uppdatering. Så fort det är fixat så kanske det blir lite mer bloggande för min del.

Annars då?

Det är sådär. Stundtals lycklig, stundtals ångestladdad till tusen. Jag kämpar som en galning för det mesta och det tär på mig. Har ätit medicin i ungefär en vecka nu iallafall och jag väntar på att se om den har någon effekt.

Imorgon blir det att träffa mitt kära koschel och så ska vi passa whaltan, det ska bli mysigt värre! :)
På fredag blir det att träffa blöbben och laga mat tillsammans och insupa lite drinkar. Kommer bli trevligt! Man ska tydligen helst inte blanda alkohol med medicinen men det var inga probs i lördags och lär inte bli några på fredag heller förhoppningsvis.

Jag hade några jättemysiga dagar i lördags, söndags och måndags och det är jag så tacksam för! :) Min högsta önskan är att det blir många fler liknande "helger". I would be so happy.

Nu blir det lite toast och Satc. Godnatt.

Jag är så fruktansvärt bra!

Hihi.

Sitter här och skakar för att jag är glad faktiskt. Så jävla sjuk känsla. Jag har lyckats ringa tre jobbiga samtal idag också. Har fått tider hos flera läkare och jag tänker definitivt gå dit. Första tiden är senare i veckan :) Jag har också ringt förvaltaren och numera står jag som sökande i lägenhetskön igen. :)

Små jävla skitsaker, men oj så stora för mig. Jag har dessutom klarat att lösa alla sakerna helt själv på egen hand. Detta ska firas!

Inte med en eller sju,åtta drinkar utan med en tacofest med syster! Ska iväg och hämta henne nu och sedan ska vi lyssna på spansk musik och laga tacoooos.

Later!


Ja jiisus.

Jag hade verkligen bestämt mig, helt fullt ut och jag skulle genomföra det.

I helgen tog mitt liv en stor vändning än en gång. Det blev en jordbävning som heter duga i min värld. Har jag någonsin haft så mycket känslor i min kropp på en och samma gång? Jag tror faktiskt inte det.

Inatt var det lite svårt att sova för ångesten låg som ett tryck över bröstet, men lite sömn fick jag iallafall. Vet precis varför jag hade stark ångest också.

Alldeles nyss ringde jag ett samtal. Något som för många är världens enklaste grejj och som man kanske gör flera gånger om dagen till olika ställen. För mig var det en pärs iallafall men det är ju klart en härlig känsla nu efteråt när jag klarade av det :) Jag känner mig lite lättare och det är så himla skööönt.

Nu tänker jag gå ut på en promenad med lite musik i öronen, bara det är helt sjukt att jag gör. Kan inte förstå det själv, var jag befinner mig just nu. För första gången på väldigt länge känner jag nästan en liiiiiiiten liiiiiiiten känsla som påminner om att vara glad. :)

Ingen kommentar.

Jag har aldrig i hela mitt liv blivit såhär sviken.


RSS 2.0