Fyfan. Jag mår inte bra. Allt blir fel och jag känner mig riktigt missförstådd. I lördags söp jag ner mig totalt tydligen. Jag spydde överrallt och jag har sabbat min kropp. Låret är svullet, kinden var blodig, ena armen värker. Jag spydde i diskhon. Jag ramlade och kunde knappt stå tydligen. Jag åkte ut mitt i natten och gick runt och drack med mig själv. Jag spydde, jag kissade, jag ramlade in i ett bord, jag halvt krossade kinden mot asfalten. Jag hamnade hemma hos Nisse och drack ännu mer och svimmade av på hans köksgolv. Det vet jag nu eftersom han tydligen ringde hem till Billy och berättade det. Jag vaknade upp dagen efter runt två i Nisses säng med han bredvid mig. Det känns jättejobbigt och jag mår jättedåligt. Tur är det att han är snäll och gjorde inget med mig, jag hade varit världens lättaste offer. Fortfarande full åkte jag hemåt och förvirrad lyckades jag handla några festis på affären i hallonbergen. Glömde ta emot växeln tillbaka så snubben i kassan fick ropa på mig. Väl "hemma" (i näckrosen) däckade jag igen. På kvällen kom Cicci och jag spydde blod. Sen kunde vi göra mat och det fick jag i mig. Nu är jag öm, liten, missförstådd, ledsen, livrädd och väldigt sårad.

Ska möta upp en tjej ikväll som heter Sofie. Hon har hittat min handväska i ett dike. Tur att hon är snäll och lämnar den till mig.

Imorse ringde min psykolog och undrade vart jag var, tydligen hade jag tid idag som jag missade totalt. Min kalender ligger i väskan som jag inte har ännu. Jag hade för mig att tiden är imorgon, men jag misstog mig. Kunde iallafall komma dit då om jag hade möjlighet, så jag kastade på mig kläder och gick dit, kom hem för en liten stund sedan. På vägen hem rann det tårar, tur att det snöar så jag har god anledning att gömma mig i min stora luva.

Sanningen är den att jag har behandlat Billy dåligt, något jag ångrar otroligt mycket. Jag har gripit tag efter honom och hållt i honom alldeles för hårt. På ett osunt sätt. Det har jag gjort eftersom jag varit livrädd för att han ska lämna mig. Jag har blivit så himla sårad och sviken av Patric genom åren att jag känner mig väldigt otrygg i livet. Tills jag träffade Billy, han blev min stora trygghet, min bästa vän och min älskling. Så fort Patric högg mig i ryggen så greppade jag desperat efter Billy. Jag gick dit på nätterna ensam och ledsen. han blev väldigt orolig såklart och väldigt besviken på att jag inte lyssnar på honom när det gäller att inte gå ute själv och så vidare. Jag har tryckt ner Billy utan att mena det. Klagat och gnällt på allt han gjort. Blivit arg, ledsen, sur och besviken på allt han har gjort nästan. Utan att mena det. Jag behövde bekräftelse från honom hela tiden. Känna att han älskar mig, att han har starka känslor för mig och framförallt att han inte tänkte lämna mig. Det var jag livrädd för och stog inte ut med tanken ens. Vilket gjorde att jag blev extremt svartsjuk och avundsjuk. Utan att mena något illa. Efter en helvetesvecka hemma där mamma gråtit varenda dag och Patric varit ett svin som vanligt så mådde jag så jävla dåligt att jag inte orkade vara nykter, jag orkade inte att vara själv. Kunde Billy av någon anledning inte träffa mig så fick jag panik. Allt jag gjort har jag inte menat något illa med. Varit så endast på grund av att jag är sårad. Helt förstörd. Patric har förstört mig.

Jag ångrar mitt beteende som fan och har ångest över allt hela tiden. Sanningen är den att Billy är den finaste människa jag träffat någonsin, han är helt underbar. Jag är helt förlorad i honom och jättekär. Älskar honom av hela mitt hjärta. Han säger att han älskar mig också och det vet jag att han gör *gråter*. Men nu har han sagt upp kontakten helt och vill inte ha med mig att göra. Han ser mig som ett psykfall och är väldigt nära att göra en polisanmälan mot mig. Det gör så ont, jag är fortfarande samma lilla tjej. Jag är bara fruktansvärt ledsen och känner att ingen förstår mig. Hade Patric inte förstört mig såhär så hade situationen varit väldigt annorlunda. Jag och Billy hade varit jättelyckliga tillsammans. Det är jag övertygad om! Alla våra problem har grundat sig i mitt mående (förjävligt) och det på grund av en idiot, ett svin som jag verkligen hatar och är så arg och ledsen på. Kan inte leva med att Billy hatar mig nu och att allt är försent. Jag tillåter inte att du har gjort såhär mot mig och den person jag älskar mest i hela världen. Jag orkar inte leva med det.

Jag är så ledsen för allt och jag saknar min bästa vän otroligt mycket. Känner mig väldigt väldigt ensam. Känner mig extremt olycklig. Jag har sårat dig och du är den människa jag minst av allt vill såra. För Du är fantastisk! Du har alltid funnits där för mig och du har älskat mig och stöttat mig och tagit hand om mig. Vi har tagit hand om varandra. Du är min morriskanin och mitt älskade lilla hjärta. Vet inte vad jag ska göra, för det här är en stor mardröm och jag vaknar aldrig upp ur den. Du kämpar för att gå vidare från mig nu och det gör så ont. För allt är ett stort misstag. Du har tappat tron på oss helt nu. Du säger att vi inte hör ihop. Det är precis det vi gör. Jag känner att jag vill mörda personen som har förstört allt det här för mig. Jag kommer inte göra det, men jag har god lust. Orkar inte ha det såhär mer, orkar inte leva utan dig. Orkar inte med att det har blivit såhär. Önskar bara att någon kunde prata med Billy om vad som har hänt och att jag fortfarande är samma Emilie innerst inne. Bara en rädd och trasig tjej just nu. Fruktansvärt trasig..

Tänker på alla gånger du har slagit sönder lägenheten totalt. Tänker på alla gånger polisen åkt utanför mitt fönster när jag var mindre. Tänker på den där gången när mamma höll i dig så att du inte skulle hoppa ut från balkongen. Tänker på den där natten när jag fick gömma mig för sjukhuspersonalen som kom och hämtade dig. Tänker på den där gången när du tröck upp mig mot väggen och skrek och hotade så att jag kissade på mig av rädsla. Tänker på den där gången när du tröck ner henne i sängen och gick och hämtade en kniv. Jag skrek rakt ut, sprang in på badrummet och låste in mig. Tänker på alla blickar, elaka ord och hot. Tänker på när du knuffade mig, skrek rakt in i mitt öra och spottade på mig. Tänker på de gånger jag haft ont i magen för att jag trott att du skulle ha ihjäl min mamma. Låg vaken om nätterna och lyssnade på allt och sprang ut de gånger jag blev alldeles för rädd. Alla möbler i hallen var upp och ner och du hade slagit sönder en massa saker. Tänker på skräcken jag kände när mamma berättade att hon var gravid. Första gången gjorde du så att hon fick missfall och andra gången föddes Denice. Min lilla plutt som jag älskar och är så stolt över. Minns första gången du skrek jävla unge till henne och hur ledsen hon blev och alla gånger jag har tröstat henne. Alla gånger jag gett henne middag för att du inte gjort det, alla gånger jag hjälpt henne med läxorna, alla gånger jag har gjort allt det som en pappa ska göra.

Du har förstört hela mitt liv och att du har förstört mellan Billy och mig nu. Ja jag vet faktiskt inte om jag orkar leva med det... :'(

Vaknade upp med ont i magen. Det här är inge roligt.

Käkar en tacosallad och ska strax röra mig mot psykologen. Mår förjävligt. Är så ledsen och olycklig. Du skiter i mig totalt nu och det gör så jävla ont att jag inte vet vad jag ska göra av mig själv.

Saknar dig.....♥

Jaha ännu en dag som lider mot sitt slut. Intressant ordval där.
Jaha så Emilie vart befinnner du dig idag i dina självmordstankar? Om vi säger mellan 1-10?
- Elva.

Mina läppar ler men mitt hjärta blöder. Jag är liksom skjuten, till slut får man blodförlust.

Min älskade älskling, jag saknar dig.

Och vad gäller DIG så hoppas jag att du inte har dåligt samvete. Jag hoppas du är stolt över vad du har gjort.

Jävla äckel.

I see your true colours shine through.
I see your true colours and that's why I love you..
So don't be afraid to let them show.. Your true colours.. Your true colours.. Are Beautiful like a rainbow.

Tystnaden är fruktansvärd. Allting är fruktansvärt men framförallt tystnaden. Ring och skrik på mig, gråt, gapa och skäll på mig, gör vad fan du vill med mig. Men var inte bara tyst :( Den värsta känslan som finns är att bli ignorerad och utfryst. Det har jag blivit alltför många gånger i mitt liv. Det känns som du hatar mig och gör allt för att glömma bort mig och allt vi har haft. Du har till och med sagt att du försöker med det. Hur fan tror du att det kändes att få höra något sånt? - Nej så får man INTE säga till någon. Efter flera år..

Jag vet att det här är jobbigt för dig som fan, men vet inte på vilket sätt. Är det jobbigt eftersom du inte vet vad du känner? Är det jobbigt för att så många har blivit inblandade? Är det jobbigt för att du inte ville såra mig? Är det jobbigt för att du har dåligt samvete som ljugit för mig om något? Om vad du känt? Om vad du gjort? Är det jobbigt för att du älskar mig men inte orkar med mig? Är det jobbigt för att du älskar mig och vill vara med mig men inte vet hur du ska göra nu? Är det jobbigt för att du har ett jävla psykfall på halsen som inte låter dig vara? Är det jobbigt för att du vet att vi hör ihop, men något står i vägen? Vad isåfall? Är det inte ett dugg jobbigt? Bryr du dig inte ens? Var allt bara ett skämt? Har du lurat mig hela tiden?

Det tror jag verkligen inte du har gjort, men jag får ju ALLA möjliga tankar nu när jag inte får några svar eller får ha någon kontakt med dig. 99 av 100 gånger svarar du inte på något och ignorerar och de få gånger du säger något så är det bara korta meningar som sårar mig. Man kan inte säga att man älskar mig och vill ha mig och sen bara ge upp??? Kanske mot någon annan men inte mot mig. Jag är inte den sortens tjej.

Det handlar inte om att hitta någon att gå till sängs med, det handlar om att hitta någon man vill vakna upp med. Det handlar inte om att hitta någon man vill leva med, det handlar om att hitta någon man inte kan leva utan.
För världen är du bara någon.. men för mig.. är du hela världen.

Jag älskar dig av hela mitt hjärta Billy.

Fredag idag dååååå. Skitpissfuck. Hatar helger mest av allt just nu. Men jag ska överleva även denna helg. Med allt vad jag har ska jag kämpa mig igenom denna helg. Det kommer bli sinnessjukt jobbigt.

Jag känner mig så annorlunda mot alla andra. Folk slänger ur sig hit och dit att dom älskar varandra och är beredda att dö utan varandra, att dom lever för varandra. Vilket jävla bullshit. En polare som säger så hittar till slut en pojkvän/flickvän eller en ny vän som dom säger exakt samma sak till. Medan en partner som säger så oftast inte menar det för fem öre. Det är hormoner och känslor och tillfällen som styr vad som kommer ur munnen. Det kanske även är passande eller så känner man press att säga det tillbaka om man först får ta emot dom där tre speciella orden. Allt är på lek och låtsas och när det inte passar längre så byter man bara ut den där personen som man skulle kunna dö för. Vilket jävla hyckleri.

När jag säger att jag älskar en person så gör jag det av hela mitt hjärta och den kärleken har inget slut, den finns föralltid där. Hur mycket man än kämpar emot så går det inte att sudda ut dom inristade namnen i hjärtat. Ni som påstår annat, tycker jag fan synd om..

Då kan man undra om jag fått ett straff som tänker och känner såhär eller är det en gåva?

Vet bara att jag inte litar på en enda människa fullt ut och jag känner mig så jävla lurad och sviken. Allt var en fin kär lek.. En kär lek... För mig var och är det KÄRLEK.

Idag känns det likadant, saknar mitt hjärta så extremt att jag inte ens kan sätta ord på det. Hade egentligen tid hos min psykolog idag vid 13.00 men så ringde de från soc igår och ville ha ett möte med mig vid 13 idag så då var det bara att avboka hos kronan. Jag träffade två stycken på mötet idag och vi gick igenom en massa och utböt information kan man väl säga. Beslutet om försörjningsstöd (som förut kallades socbidrag höhö) ska tas idag. Så går allt som det ska så har jag pengar på kontot imorgon. Underlättar ju en del då det första jag måste göra är att betala hyra och därefter ska jag köpa mat och schampoo. Hem och tvätta håret!

Jag fann mig själv sittandes på en bänk utanför socialförvaltning med en cigg i munnen och skitiga boots. Solen värmde mitt rödgråtna ansikte och bakom mig stod det en utländsk kvinna som andades mig i nacken...

Jag har även fått en stödperson som heter Sanna och hon verkar trevlig. Ny tid på kronan nästa tisdag.
På vägen därifrån ropar en kille efter mig och vill låna tändare... "Eey varför ser du så ledsen ut? Har det hänt nåt gumman?" 

För det första: Kalla mig inte gumman. För det andra är det inte lite märkligt att folk på gatan stannar en och frågar varför man ser så ledsen ut, jag grät inte då utan försökte anstränga mig som vanligt för att se så normal ut som jag bara kan. Tydligen lyckades jag inte så bra. 




Gud om du finns, gör så att jag får ligga i min älsklings famn igen. Det är där jag hör hemma.

Det blev dricka iallafall. I fredags och i lördags drack jag öl och igår måndag drack jag vodka med läsk. Imorse och i början på den här dagen kände jag mig lite starkare av någon konstig anledning. Nyanser.. som min psykolog pratar om. Även efter besöket hos henne kändes det lite lättare att gå "hem". Men icke, nu kom istället slaget ännu hårdare än vanligt. Spydde nyss igen efter att ha gråtit så hårt att kroppen inte pallade mer.

Jag kanske låter normal eller som vanligt när jag pratar med er men sannningen är att jag knappt förstår hälften av det ni säger, jag kan liksom inte lyssna hur mycket jag än skulle vilja. Och jag kan inte orka bry mig knappt. Det är jobbigt att hela tiden anstränga mig så mycket för att inte bryta ihop. För jag vill inte bryta ihop inför er, inte inför någon av er. Därför bryter jag bara ihop och går sönder när jag är ensam. En stund som den här.

Jag mår så jävla skit och är så himla ledsen och det går inte över, det blir värre för varje minut som tickar förbi. Vet faktiskt inte vad jag ska göra, orkar inte förmå mig till att göra något nästan. Jag gör det jag klarar av för att låta tiden gå och passera..men till vilken nytta? Jag har inte viljan längre.


Vill bara ha min bästa vän, min kärlek och min andra hälft här hos mig som stöd :'( Jag saknar dig och jag är livrädd för att du inte finns längre. Älskling kom fram igen....... :'(