19 september 2011.

Allt går i vågor. Är det vad som kallas livet? Höga berg och djupa dalar. Måste mina dalar vara så förbannat djupa? Min äldsta lillasyster vägrar komma hem från Grekland. Hon vill bo där och gör ALLT för att det ska bli så. Så nu är det full rulle igen med Soc-kärringar, polisen och UD. Det verkar bli en ny rättegång och det ska utredas en jävla massa saker. Jag undrar mest när jag får träffa min syster igen, kommer jag någonsin träffa henne igen?
Pappa är sliten och åldras 20 år i förtid, sover typ aldrig. Som han har kämpat för den där ungen. Ända sedan hon föddes så har hon varit nummer ett i hans liv. Aja vet inte ens varför jag drar upp det här, känns ju lagom "halvkul" alltsammans iallafall.

I lördags fyllde min kära mamma 50 år. Som jag önskade att jag kunde få träffa henne och fira henne, men det går ju såklart inte...

Igårkväll/Natt grät jag konstant i flera timmar. Grät för att alla minnen kommer upp till ytan när jag hör er två där från andra sidan lägenheten. Grät för att jag saknar B så jävla otroligt mycket, min klippa. Grät för att jag saknar min mamma. Grät för att jag är frustrerad att jag inte kan ändra på saker som jag vill. Jag är hjälplös. Grät för att jag inte orkar hålla inne med allt längre. Det måste ut någongång, men jag vågar inte. Orkar inte och vågar inte. Dessutom känner jag mig inte tillräckligt bekväm med någon tyvärr för att våga.

På torsdag ska jag träffa min stödperson.

I torsdags så tog jag och Nicke en långpromenad och hade lika kul som vanligt. Vi köpte med oss pizza på hemvägen och käkade runt köksbordet med hans mamma. Som en familj. Det var trevligt. Sen tittade vi på film och myste resten av kvällen. I fredags träffade vi Robert och Ludde och spelade discobowling. Jätteroligt, trots att jag kom sist! Hade btw storlek 34 i bowlingskorna, såg ut som en förvuxen sjuåring typ. Efteråt satt vi ute och drack lite och Jossan kom och joinade. Skitgullig tjej! Jag hade kul. Efter ett par timmar drog vi oss hem och sov tillsammans hos N. Härlig fredag!

Sedan lördag när jag kom hem igen så har jag legat som ett kolli och haft mensvärk och varit deprimerad och ledsen. 

Idag är det exakt 1 år sedan jag på riktigt fick nog och svepte ihop mina saker i en resväska och några kassar och flyttade ut. Några dagar innan bodde jag i en lekpark ett par dygn. Idag är det 1 år och 10 dagar sedan jag sist såg Patric i ögonen.

Idag har jag bott i Näckrosen i 1 år.

Kommentarer

Ordet är fritt

Ditt fina namn?:
Ska jag komma ihåg dig?

Din mail: (endast jag som ser den)

Har du också en blogg?

Skriv dina ord här!

Trackback
RSS 2.0