22 maj 2011.

Okej det var ett tag sedan jag bloggade nu. Egentligen har jag inte riktigt tid för det nu heller men ändå sitter jag här och skriver höhö.

Jag tror att jag mår bra. Eller mycket bättre iallafall. Samtidigt så vågar jag inte tro det, för jag klarar inte fler besvikelser nu känner jag. Snälla låt den här glada känslan få stanna kvar länge.

Jag träffar sjukt mycket nytt folk och får nya vänner hela tiden nästan känns det som. Något väldigt ovanligt för mig, men himla roligt. Jag behövde ett större socialt nätverk i mitt liv. Nu har jag uppnått det litegrann. Folk verkar tycka om mig för den jag är och fan vad det känns kul. Jag är lite förtjust i en person också, men är livrädd för att bli sårad, vilket märks på mig rätt tydligt. Hoppas han är så ärlig som jag vill tro att han är.

Tänker på dig hela tiden fortfarande och jag älskar dig mer än vad jag kan uttrycka. Men just nu gör det inte lika ont. Kanske för att jag helt plötsligt fick ett eget liv?

Vet inte vad det är, men jag är helt enkelt lite glad :)

Min 24-års dag kommer jag aldrig att glömma. På sätt och vis växte jag när jag stog där i skogen vid berget i skorna, med dom där ögonen. Floppe och bajarn, polisen och skorna. Människorna, ruset, allt. Det var nog den bästa och värsta dagen på jävligt länge. Ett minne för livet....

Kommentarer

Ordet är fritt

Ditt fina namn?:
Ska jag komma ihåg dig?

Din mail: (endast jag som ser den)

Har du också en blogg?

Skriv dina ord här!

Trackback
RSS 2.0