Och så var det år 2011..
Dagen innan nyårsafton så söp jag ner mig totalt och spydde satan lite överallt. Kissade i en port, låg i en snöhög, grät i mängder. Gick upp dyngrak till min pappa och bröt ihop i köket, grät och slog sönder telefonen. Krossade en vodkaflaska inne på McDonalds. Tog tunnelbanan hem till min mamma och grät hysteriskt i två timmar ungefär för att sedan totaldäcka. Dagen efter var det nyårsafton och efter att ha kört fingrarna i halsen och hulkat upp magsaft och ångest så fick jag i mig lite mat och drog hem. "Hem" till "min" soffa. Där spenderade jag hela kvällen och natten, drack inte en droppe alkohol. När de andra gick ut strax före tolvslaget för att titta på fyrverkerier och skåla in det nya året i skumpa, så satt jag kvar i soffan. Med tårar som rann ner för mina kinder, så satt jag ensam vid tolvslaget och funderade hur fasen jag fortfarande kan vara i liv. Men jag lever.

Nu är det år 2011. Än sålänge har jag i princip bara varit sjuk. En envis jävla förkylning som satt sig i både näsa, hals och ÖGON. Brukar bli så för mig ibland och då blir allt ljus otroligt jobbigt. Ljuset från datan nu får mina ögon att rinna som bara den höhö. Lägg till feberfrossa på det som jag hade häromdagen och sen en sjujävla mensvärk, plus inte så jätteroliga biverkningar av min medicin. Svettas som en gris nämligen som ibland övergår till att frysa rejält men oftast svettas kopiöst.

Det här året hoppas jag ska vända till något positivt. Jag vill må bra och vara lycklig.

Nu ska jag blunda lite med mina hängande blöta ögon och vänta in tolvslaget då jag ska smsa världens bästa kille grattis på hans 24-års dag! ♥ Jag älskar dig något otroligt mycket.