18 februari 2011.

Jag hatar människor som ljuger.

Otroligt psykiskt påfrestande vecka. Gråtit varenda dag, men det är ingen nyhet direkt. Inatt drömde jag en mardröm. Du kom till mina drömmar ännu en gång och jag vaknade kallsvettig i panik med ett bultande hjärta. Jag trodde du var i rummet och tog tag i mig. Jag tände upp och letade med blicken i rummet, men du var inte där. Trots att du ändå alltid är där. Jag hatar det. Inatt kommer jag vara rädd för att somna, vill inte uppleva det där igen :(

Återigen.. Jag hatar när det kommer vissa *hosthost* människor mellan mig och mina närmaste på ett sånt tydligt sätt. Varför tillåter ni det? Jovisst kärlek. Men är det verkligen värt att bokstavligen förstöra de andra relationerna? Jag behandlar er alltid mycket bättre, men det spelar ingen roll. Jag finns alltid kvar där och om/när det passar igen så är det dags att börja vårda kontakten med mig igen. Jag är så trött på det...

Varför ljög du så jävla tydligt i telefonen idag? Jag fick inte komma över ikväll för att ni har en hemlig sak planerad. När jag frågade varför och vad det var så sa du åter igen *nej men bara en hemlig sak med familjen*.
Säg som det är att du inte vill att jag ska komma över idag eller att din sambo inte vill/orkar det!!! Skyll inte på hemliga planer med familjen. Det gör ont att höra. Speciellt när jag vet att det är bullshit.

Jag vill ha en familj... :'( Jag vill inte vara ensam mer. Jag saknar er alla så himla mycket, men det är helt enkelt ingen som saknar mig.

Jag vill bli älskad igen, förstådd, lyssnad på, verkligen lyssnad på för en gångs skull. Och älskad.
Jag lider hela tiden. Jag har vissa stunder då jag står ut med allt lite bättre. Stunder då jag ler, pratar, skojjar och skrattar. Men tyvärr inte tillräckligt många. Jag vill verkligen inte mer. Hur mycket måste jag orka med innan ni ger mig er välsignelse att få försvinna? Det är liksom inte kul längre. En stor bit av mig saknas.

Jag saknar dig så förbannat mycket älskling....................................! ♥ 

Nu ska jag ta mitt olyckliga jag och ligga i soffan och gråta hela kvällen. Äta chips för att trösta. Äter istället för att dricka.

Jävla skit :'(

Kommentarer

Ordet är fritt

Ditt fina namn?:
Ska jag komma ihåg dig?

Din mail: (endast jag som ser den)

Har du också en blogg?

Skriv dina ord här!

Trackback
RSS 2.0