Det är natt. Eller typ tidig morgon. Jag kan inte sluta gråta. Det går liksom inte att beskriva smärtan o saknaden. En del av mig fattas, jag är inte hel. Din värme, din röst, din beröring, ditt sätt, hela underbara du. Hur länge ska jag orka kämpa vidare.. Tänker du någonsin på mig?