Det har inte gått enligt mina planer. Det har inte gått framåt så mycket som jag hade hoppats på.
Jag har umgåtts med folk. Jag har festat kroppen av mig. Jag är mycket sliten, men orkar inte bry mig. 
Jag har gjort dåliga val som jag har fått ångra. Jag uppskattar och är tacksam för er. Jag trodde för en sekund att jag var lite förtjust men nej, vad fan tänkte jag med?

Det gick ett par dagar utan att jag bröt ihop så nu när jag har gjort det några dagar i sträck så gör det ännu mer förbannat jävla sjukt ont. Min ilska går inte att beskriva. Min sorg går inte att beskriva. Min rädsla går fan inte att beskriva hur mycket jag än skulle försöka. Jag skakar och gråter.
Samtidigt som hela jag skriker inombords.. JAG ORKAR INTE MEEEER NUUUUUUUUUUU!!!!!!!!!!!
Hur jävla länge måste jag må såhär?

Jag är så ARG på DIG att jag skulle kunna slå sönder både mig själv och allt runt mig. Det fick jag bekräftat igår. Stod på spåret inatt. Riskerade mitt liv för din skull och skulle göra om det igen min vän. Men när jag skulle bli hjälpt upp igen så ville jag inte gå upp, varför i helvete skulle jag? Men jag tog mig upp utan att säga något.

Dagen som var dagen så undrar jag vad folk tänkte om mig. Det såg inte bra ut alls fick jag höra senare.

Varför kan du inte ens prata med mig litegrann???? För att du skiter i mig och hatar mig... Nej, för att du älskar mig och det är för svårt. Jag skulle gå igenom eld för dig. Jag skulle göra allt för dig.

Fyfan vad jag älskar dig din jävla idiot. Saknar dig hela jävla tiden men försöker så in i helvete mycket. Men jag orkar inte vara stark, orkar inte vara själv. Jag vill inte mera.

Men jag ger inte upp än. Går ut på balkongen och tar en cigg och lägger mig i sängen tills mina hulkningar kör slut på mig och jag förhoppningsvis somnar. Skulle offra allt för att få ha dig här nu. Hos mig, där du hör hemma.

Firade ingen jävla påskjävel. Ska "fira" valborgshelvetet nästa helg med att supa mig redlös. Can't wait.