Det gör så ont, det gör så ont, det gör så förbannat sjukt jävla ONT!!! Varenda morgon när jag vaknar (dom gånger jag kunnat somna överhuvudtaget) så känner jag en sån stor besvikelse. Jag är livrädd och liten och sårad och krossad och förstörd.

Det VÄRSTA av allt är att det här är ett stort misstag, jag förstår varför du har gjort såhär men du vet lika väl som jag att det är ett Misstag. Det här är inte menat att bli såhär. Jag VET det och jag känner det. Är så säker och har lärt känna mig själv på ett nytt plan. VI båda vet att det här inte är rätt att göra såhär, så snälla ta inte den "lättaste" vägen ut och gå framförallt INTE emot ditt eget hjärta. Jag känner mig så säker på att det är det du gör eller är jag helt jävla körd och dum i huvudet? Vill jag tro det så gärna att jag inbillar mig något som inte stämmer?

Svaret är NEJ.

Jag saknar dig så jag kan dö.