Okej jag börjar bli officiellt galen. Som att ni inte redan visste det...

I fredags drack jag mig full och inte mer med det. Igår var jag i Rissne en sväng för att hälsa på syster. Det var så känslomässigt jobbigt att jag knappt orkar skriva om det. Hennes fina ögon var tårfyllda och hon var liten och osäker och man märker att hon inte mår riktigt bra. Hon har fått en egen mobiltelefon och sen igårkväll har jag fått cirka femton sms..

Tack också för ditt sms i fredags, blev lite tårögd när jag läste det.

Jag saknar dig så att jag blir helt sjuk i huvudet, är så jävla ledsen och olycklig. Du vill inte prata med mig, du hatar mig och orkar inte med en ända sekund till av mig. Saknar dina armar med mina älsklingshårstrån på, saknar dina fingrar som jag brukar tugga på, saknar dina vackra ögon med dina långa fina ögonfransar som går neråt, saknar din lukt, saknar din trygga famn, saknar din röst och dina ord. Saknar hela dig så fruktansvärt jävla mycket. Jag har liksom hittat hem på ett sätt som inte går att beskriva i ord. Utan dig känner jag mig inte hel. Du MÅSTE ändra dig och inse. Det finns inget annat alternativ, DU MÅSTE!!!!

Till mitt sista andetag.. ♥