5 november 2010.
Fredag idag dååååå. Skitpissfuck. Hatar helger mest av allt just nu. Men jag ska överleva även denna helg. Med allt vad jag har ska jag kämpa mig igenom denna helg. Det kommer bli sinnessjukt jobbigt.
Jag känner mig så annorlunda mot alla andra. Folk slänger ur sig hit och dit att dom älskar varandra och är beredda att dö utan varandra, att dom lever för varandra. Vilket jävla bullshit. En polare som säger så hittar till slut en pojkvän/flickvän eller en ny vän som dom säger exakt samma sak till. Medan en partner som säger så oftast inte menar det för fem öre. Det är hormoner och känslor och tillfällen som styr vad som kommer ur munnen. Det kanske även är passande eller så känner man press att säga det tillbaka om man först får ta emot dom där tre speciella orden. Allt är på lek och låtsas och när det inte passar längre så byter man bara ut den där personen som man skulle kunna dö för. Vilket jävla hyckleri.
När jag säger att jag älskar en person så gör jag det av hela mitt hjärta och den kärleken har inget slut, den finns föralltid där. Hur mycket man än kämpar emot så går det inte att sudda ut dom inristade namnen i hjärtat. Ni som påstår annat, tycker jag fan synd om..
Då kan man undra om jag fått ett straff som tänker och känner såhär eller är det en gåva?
Vet bara att jag inte litar på en enda människa fullt ut och jag känner mig så jävla lurad och sviken. Allt var en fin kär lek.. En kär lek... För mig var och är det KÄRLEK.