En liten skör tråd är vad allt hänger på.

Den dagliga påminnelsen om minnena från förr. Tråden blir bara skörare och skörare med åren. Trots värme från olika håll och hopp i form av små ljusglimtar. Tråden är skör och kommer kanske alltid vara skör. Men den existerar. Jag existerar. Fastän jag dog för längesedan. Du hade ihjäl mig. Du mördade mig. Jag förlåter dig aldrig för det. Så mycket som gått förlorat. En livstid kan det kännas som. Så många minnen.

En liten skör tråd är vad allt hänger på.

Jag vill men jag kan inte. Bromsen lägger i ständigt och mina hjul kan inte rulla. Inatt drömde jag om hur det var, som så många nätter förr. Jag kan se hela scenariot framför mig. De vita väggarna, tårarna och skriken. Tomheten. Överallt denna jävla tomhet. Vart jag mig än vänder så finns den där. Fyll upp mig, förstör mig och förgör mig. Älska mig. Dyrka mig. Beundra mig. Älska mig.

Det sista du kan ta ifrån mig är friheten.