Enligt min psykolog har jag en liten två-åring inuti mig, hur creepy är inte det? Kom ut och fram!!

Skämtåsido, jag kom hem för en liten stund sedan och besöket idag gick jättebra :) Jag tycker det är fruktansvärt intressant att sitta och lära mig mer om mig själv. Min självkännedom har alltid varit stark, enligt mig, alltid enligt mig. Men det finns alltid nya saker att utforska gällande en själv. Jag vet vad jag ska träna på de kommande två veckorna, nämnligen att trösta mig själv. Det är okej att vara ledsen och det är okej att gråta.

Nu ska jag luta mig tillbaka en stund och fortsätta läsa i boken "Är det någon där?".

Auf Wiedersehen freunds.