Sömntuta.

Mina planer om att gå upp tidigt imorse gick i stöpet direkt. När väckarklockan ringde vid halv åtta imorse visste jag inte vart jag var eller vad jag hette. Ungefär på den nivån var det, på något sätt lyckades jag iallafall stänga av alarmet, vända på mig och snarka vidare.

Enligt min mormor är jag en riktig sjusovare och sömntuta, men det anser hon förvisso att alla är som sover längre än till klockan sju.

Jag älskar att sova länge på morgonen, men jag hatar att vakna sent.
Hur går det ihop? Vill ju inte att halva dagen ska ha försvunnit liksom.


Kommentarer

Ordet är fritt

Ditt fina namn?:
Ska jag komma ihåg dig?

Din mail: (endast jag som ser den)

Har du också en blogg?

Skriv dina ord här!

Trackback
RSS 2.0