Hon reste sig ur askan för att sedan bli skjuten igen.

Varför? Varför? Varför?   ...  Tänk så många "Varför?" det finns.

Nuvarande dagsläget: Dåligt. Kan inte allt bara bli som det en gång var?? Då det var bra och underbart. Det känns som att livet rinner iväg och jag är fast. Kan inte någon berätta för mig hur jag ska göra? Vilken väg jag ska gå och gärna NU för jag rinner iväg. Igårkväll var det största slaget mot mig. Jag reste mig litegrann och kom nästan upp lite halvt iallafall, för att sedan skjutas ner igen.. med en jävla smäll. Fallet blev hårt och det blödde mycket. Läget är numera kritiskt.




Jag & Han i slutet på maj i år.  


Kommentarer

Ordet är fritt

Ditt fina namn?:
Ska jag komma ihåg dig?

Din mail: (endast jag som ser den)

Har du också en blogg?

Skriv dina ord här!

Trackback
RSS 2.0