Jag har stundtals så mycket inspiration och motivation till att göra saker som exempelvis att blogga. Fast hela jävla tiden så halkar jag ner och ramlar från min stege. Det känns som att jag inte har någon som dämpar mitt fall. Fan alltså att det ska bli såhär hela tiden! Det ENDA jag vill (som de flesta) är att få vara lycklig.

Det verkar inte som att den känslan är ämnad för mig.

Du ber om att få vara själv och jag lämnar dig själv och jag ber om att inte bli lämnad och vara själv och jag blir själv.

Helvetesjävlafittskit jag har inte heller ringt det där samtalet idag som har med min egen överlevnad att göra.

Vad fan ska jag göra...?!?